1953 bestämde Sveriges riksdag att lördagen som infaller mellan den 31 oktober och 6 november ska heta Alla helgons dag och att den ska vara en helgdag. Samtidigt bytte man namn på den första november till Allhelgonadagen. Att man gjorde lördagen till en helgdag berodde på att man ville ha en helgdag även på hösten. Dåförtiden var lördagen en arbetsdag eftersom arbetsveckan var måndag till lördag.

Ursprunget till de båda högtiderna är detsamma. Tidigt i historien började kristna fira helgon och martyrer på specifika dagar. De viktigaste förärades med egna dagar men ganska snart valde man att klumpa ihop firandet av mindre betydande helgon och martyrer till en samlingsdag, en Alla (övriga) helgons dag. Allhelgonadagen infaller alltid den första november och har så gjort sedan 700-800-talet någon gång.

I och med reformationen då vi blev protestanter här i Sverige övergick Allhelgonafirandet till att bli en högtid för att minnas de döda mer än en högtid för helgon och martyrer (som tillhör katolicismen). Seden att tända ljus och smycka gravarna har sitt ursprung i keltiska traditioner där man trodde att de döda återvände "hem" till sina gravar om hösten och då behövde ljus och eldar för att hitta.

Runt om i Sverige vallfärdar man till kyrkogårdarna för att besöka sina döda just den här helgen. Gravljus och lyktor lyser upp i höstmörkret och sprider en stillsam frid längs gångarna. I kyrkorna hålls ofta minnesgudstjänster över de församlingsbor som avlidit under året. Även om man inte har någon grav att besöka här i kommunen är det ett fint sätt att högtidlighålla och minnas sina döda. I minneslunden kan man sätta ljus även för de döda som inte är begravda här.

Vill du veta mer om vad som händer under helgen i någon av kommunens kyrkor finns ytterligare information på församlingarnas hemsidor.
Länkar: Kungsängen-Västra Ryd och Bro-Låssa-Håtuna-Håbo-Tibble