Kvinnojouren Anna

Kvinnojouren Anna är en ideell förening som drivs av bland andra eldsjälarna Yvonne och Kirsti. När UBRO träffade dessa två fantastiska kvinnor i föreningens kontor/samtalsrum/mötesplats hade de mycket att berätta. Mörka, tunga berättelser om kvinnors och barns fruktansvärda livsöden, skräckhistorier som det inte ens går att ta in att det har hänt på riktigt, brottsstycken ur rättsfall de har upplevt under årens lopp som inte ens läskigaste Hollywoodfilmerna kan bräcka. Och ändå kunde jag gå därifrån nästan två timmar senare med en varm känsla inombords... Den värme, styrka och medmänsklighet Yvonne och Kirsti förmedlade och de livsöden de också skildrade där det ordnat sig ingav mig en känsla av att ingenting är omöjligt.

Yvonne och Kirsti, och alla de andra på jouren, har tystnadsplikt är det bäst att klargöra om någon skulle fundera på det. Ingenting av det de berättade går att härleda till någon specifik person och inte heller till något som inträffat här i Upplands-Bro. Inte för att inget liknande sker här, utan för att de vill skydda alla kvinnor de på något vis varit i kontakt med. De berättade att de kvinnor som bor i deras lägenhet i Upplands-Bro inte kommer härifrån. En jourlägenhet får inte bli ett fängelse för kvinnan och de eventuella barnen. För att kunna gå till en lekpark eller på en promenad utan att vara konstant rädd för att stöta ihop med någon som vet vem man är placeras kvinnorna i jourlägenheter på annan ort. Kvinnojourer som är knutna till ROKS (RiksOrganisationen för Kvinnojourer och tjejjourer) finns i stort sett i hela landet och hjälper varandra.

Föreningen har som sagt 10-årsjubileum i år. När den startades 2003 var Upplands-Bro sista kommun i länet att ha en kvinnojour berättade Yvonne. Hon berättade även att de redan från början och under verksamhetens 10 år haft ett fantastiskt stöd från politikerna i kommunen. Hur det kom sig att det blev just namnet Kvinnojouren Anna har en alldeles egen historia.

På kvällen den 11 september 2003 hade jouren ett medlemsmöte. Beskedet att Sveriges Utrikesminister Anna Lindh hade avlidit hade kommit samma morgon. På mötets dagordning stod bland annat att döpa Kvinnojouren. Vem som spontant föreslog Kvinnojouren Anna för att hedra en fantastisk kvinna som fallit offer för en våldshandling kommer inte längre Yvonne eller Kirsti ihåg, men valet av namn blev så självklart där runt mötesbordet.

Kvinnojouren Anna hade tidigare samma år, den första juni, fått tillträde till sin första jourlägenhet, en trea. Där tog de emot kvinnor som tvingats fly från sina män och inte hade någon annanstans att ta vägen. För att inte bli hittade. För att de var helt avskurna från sin familj och de vänner de en gång haft. För att de inte ville utsätta det nätverk de hade kvar för fara. Gemensamt för dem alla var behovet att komma bort från en våldsam och allt för ofta direkt livsfarlig relation.

Sedan 2003 har Kvinnojouren Anna utvecklats. Från början betalade den ideella föreningen lägenhetshyran själva. Sedan dess har kommunen på olika sätt stöttat dem ekonomiskt. Bland annat gick Upplands-Brohus in och sponsrade Kvinnojouren med lägenheten, först halva hyran och senare med hela hyran. Under 2012 fick Kvinnojouren ett stort ekonomiskt stöd från kommunen för att kunna anställa en person på heltid. Sedan hösten 2012 har föreningen två stycken heltidsanställda personer på jouren utöver de totalt 15 eldsjälarna som jobbar ideellt. Yvonne och Kirsti hoppas kunna få tillgång till en andra jourlägenhet under 2013 då behovet av skyddat boende är stort och man tvingats säga nej till många kvinnor och barn. Den lägenheten skulle i så fall finansieras med egna medel.

Numera har Kvinnojouren Anna en jourbostad med fyra rum och kök. I den kan de samtidigt ta emot två kvinnor med eventuella barn. Kvinnorna har varsitt rum och så har de ett gemensamt lekrum för barnen, ett vardagsrum och ett kök. I köket har kvinnorna varsitt eget kylskåp. Kirsti berättade att bostaden är en fredad zon. Där umgås jourkvinnorna med de boende, lagar mat och bakar tillsammans, leker med barnen och försöker skratta mycket. Det andra, tunga och skrämmande, försöker de hålla kvar i samtalsrummet/kontoret/möteslokalen. Alla eventuella möten med polisen, socialen, och terapeuter och stöttande samtal med jourkvinnorna sköts där i så stor utsträckning det bara går.
-Jourbostaden ska ju kännas som en positiv plats, ett tryggt hem, under boendetiden och därför försöker vi hålla alla jobbiga redogörelser och möten därifrån, förklarade Kirsti. -Vårt mål, fortsatte hon förklara, är att fungera lite som en varm, mjuk filt.

Med värme och gemenskap försöker jourkvinnorna, sakta men säkert och på de boende kvinnornas villkor, bygga upp de människospillror som flyttar in. Alla har sina trauman att bära på, sina alldeles egna själsliga och kroppsliga sår att vårda och väldigt individuella förutsättningar att utgå från. Ingen historia är den andra lik - och ändå finns där så många gemensamma nämnare. Yvonne, Kirsti och alla de andra jourkvinnorna stöttar och hjälper kvinnorna. Kvinnojouren Anna erbjuder förutom skyddat boende även telefonjour, stödsamtal och vägledning. Under 2012 utförde man 1367 stödåtgärder såsom att följa med till domstol, medverka i kontakter med socialtjänst, polis, advokat med mera.
-Vi är i dagsläget 15 utbildade jourkvinnor, berättade Yvonne. -Vi är i blandade åldrar och har olika yrkesbakgrunder.
-För att bli jourkvinna måste man gå en 10-veckors utbildning, fyllde Kirsti i. Även våra övriga medlemmar går den utbildningen, då man ju kan hjälpa till på olika sätt, inte bara som jourkvinna.

I år har man fokus på äldrevåldet. Våld mot kvinnor över 65 och funktionsnedsatta.Många kvinnor har varit utsatta i många, många år och det fysiska, psykiska, sexuella och ekonomiska våldet fortsätter när de blir äldre. Äldre kvinnor kan även bli utsatta av andra anhöriga än maken/sambon.

Här finns ett enormt mörkertal berättar Yvonne. Hon berättar om frustrerade anhöriga som på grund av utmattning och för lite avlastning "straffar" sin demenssjuka mamma, pappa, fru eller make genom hårdhänt skötsel. Den gamle mannen som för att hålla sin numera blinda fru på plats ständigt möblerar om i bostaden så att hon inte kan röra sig utan att snubbla, sparka i, och slå sig gul och blå om benen. Maken som för att hålla frun hemma alltid tog med sig hennes löständer när han själv gick hemifrån.

Den 17 april har PRO Kungsängen bjudit in Kvinnojouren Anna till Dagcentralen för att belysa just äldrevåldet. Bland annat kommer man att visa en film på temat.

Avslutningsvis kan jag passa på att berätta att Kvinnojouren Anna som ideell förening gärna tar emot gåvor av olika slag. Kvinnorna som kommer till dem har ofta bara de kläder de hade på sig när de flydde, kanske inte ens ytterkläder. Kläder, skor, och annat som kan tänkas behövas i ett hem. Många av kvinnorna har sina barn med sig. Barnkläder, ytterkläder, skor och leksaker behövs. Man kan också stötta föreningen finansiellt. Ett medlemskap i föreningen kostar 100kr per år. Endast kvinnor kan vara medlemmar. Man, både kvinnor och män, kan även vara stödmedlem. Som stödmedlem betalar man en medlemsavgift av valfri storlek, 100kr eller mer. På hemsidan står det mer om detta.

Den som kontaktar kvinnojouren Anna får vara anonym om den vill.