Avslutsbanner
Avslutsbanner topp 2
Förstasidan Fredagen den 29 mars 2024 - klockan 03:11 Tipsa redaktionen
Sök     Publicerade    Arkiv        Sökhjälp
« Föreg. Nästa »

Lantbrukarna bävar inför vintern
- Förutspår många personliga tragedier i extremtorkans spår


Karin Sidén 2018-07-19

2018 - nödens år för Sveriges lantbrukare. Runt om i hela landet växer förtvivlan dag för dag, timme för timme. Insikten om att ladorna kommer att stå näst intill tomma i höst gör att sannolikheten för personliga tragedier är stor.
Bild:Karin Sidén
2018 - nödens år för Sveriges lantbrukare. Runt om i hela landet växer förtvivlan dag för dag, timme för timme. Insikten om att ladorna kommer att stå näst intill tomma i höst gör att sannolikheten för personliga tragedier är stor.

Våren och sommaren 2018 kommer att gå till historien som en av de torraste och varmaste somrarna i Sveriges historia. För de flesta av oss kommer minnesbilden att präglas av den evigt skinande solen, alla underbart varma kvällar vi kunde sitta på altanen och hur tomt det gapade i mataffärernas glassdiskar. Kanske minns vi också hur det frasade när vi gick över den gulbrända gräsmattan och hur mossan i skogen som brukar vara som en mjuk, skön matta fullständigt knastrade när vi gick på den. 

För våra lantbrukare däremot blir minnesbilden en annan. För dem blir 2018 ett nödens år. Våren och sommaren då jorden inte mäktade med att ge liv och växtkraft åt grödorna. Året då djuren fick svälta och året då ladorna gapade tomma. 

Att en landsände haft för varmt, för kallt, för torrt eller för blött är inte ovanligt. Det hör snarare till, och bland icke-lantbrukare skämtas det ibland om att bönderna aldrig är nöjda med vädret. Alltid är det något fel. Men nu är skämtens tid förbi. Sveriges lantbrukare står inför en kris större än någon kan minnas. 2018 är ett nödår likt de nödår historiskt sett som fick svenskarna att utvandra till bland annat USA, lämna allt bekant och all trygghet bakom sig för att åtminstone ha en chans att överleva.

Jag tog en fika med Clas Johansson på gården Ekedal i Håbo-Tibble och Daniel Riesterer på Ådö säteri för att få en lägesbild uppmålad för mig. Båda två är starkt engagerade i LRFs lokal-avdelning och båda två driver gårdar med djurbesättningar. På Ekedal har man nötboskap och på Ådö är det hästar man arbetar med, både med uppfödning och träning.

Även om jag läst på och tyckt mig förstå allvaret i situationen blev samtalet en väckarklocka med magnitud. Att få informationen direkt från dem som lever med krisen dygnet runt blir något helt annat än att läsa om det.


Clas Johansson driver Ekedal sedan 27 år. Innan dess var det hans far som drev gården. Och innan dess farfar. Clas minns att farfar berättade om sommaren 1955 och om hur kärvt läget var då. Nu är det minst lika illa och varje dag är en kamp mot klockan och mot vädrets makter. Så här långt in i juli brukar vallen åtminstone nå upp över knäna och vara redo för sommarens andra skörd. Det lilla som skulle kunna samlas in nu är inte värt arbetstimmarna eller dieselkostnaderna utan då är det bättre att chansa och vänta ytterligare.
Bild:Karin Sidén
Clas Johansson driver Ekedal sedan 27 år. Innan dess var det hans far som drev gården. Och innan dess farfar. Clas minns att farfar berättade om sommaren 1955 och om hur kärvt läget var då. Nu är det minst lika illa och varje dag är en kamp mot klockan och mot vädrets makter. Så här långt in i juli brukar vallen åtminstone nå upp över knäna och vara redo för sommarens andra skörd. Det lilla som skulle kunna samlas in nu är inte värt arbetstimmarna eller dieselkostnaderna utan då är det bättre att chansa och vänta ytterligare.

-Det som inträffar runt om i landet nu är en katastrof. Skördarna räcker på långa vägar inte till för att utfodra djuren. I vanliga fall kan det ju slå fel i en region, möjligen några, men då har övriga Sverige haft normala eller rent av bra skördar och då har det löst sig relativt smärtfritt. Det är klart att det varit kostsamt för den enskilde lantbrukaren att behöva köpa in stödfoder, men det har ändå inte orsakat någon egentlig kris. Som läget är i år finns det ingenstans i Sverige skördarna blir normala. Katastrofår är bara förnamnet, berättar Clas.

-Här i Upplands-Bro har vi nog i snitt fått 50-70% mindre hö i första skörden än vi brukar, och som det ser ut blir det knappt något som går att kalla en andra skörd. Normalt skulle vallen vara minst knähög nu och den når knappt upp till fotknölarna ens. Så ser det ut i landet i övrigt också och på sina håll ännu värre. Med andra ord finns det nästan inget hö eller ensillage att köpa för att dryga ut den egna skörden med. Fodret kommer att ta slut och då svälter djuren. Och svälter djuren får vi som äger dem böter, fängelse och näringsförbud, förklarar Daniel.

-Näringsförbudet är på livstid. Dessutom får du i och med domen om djurplågeri aldrig mer äga ens en katt eller kanariefågel, så hårda är lagarna och förordningarna kring oss djurhållare, flikar Clas in.

Enda alternativet som återstår om man inte vill riskera att djuren ska svälta är slakt. Problemet är bara, förklarar de, att slakterierna inte hinner med. I nuläget är det fullbokat åtminstone fem månader framåt i tiden, så först vid årsskiftet eller ännu senare skulle det som det ser ut nu gå att få en tid för sina djur hos slaktarn.

Förutom att arbetsmängden sätter stopp är det dessutom en fråga om behov och efterfrågan. Ju mer svenskt kött som säljs desto fler djur kan man slakta. Det får inte bli en överproduktion, att mängden kött blir större än efterfrågan eftersom det skulle kunna leda till ytterligare problem.

Daniel påtalar att det som slaktas ut nu utöver den normala slaktmängden kommer att ta avsevärt lång tid att bygga upp igen. Det kommer att ta tid, flera år till och med, för den djurbesättning vi har idag i Sverige att återhämta sig. Det är ytterligare en konsekvens av den nuvarande krisen som kommer att ställa till det för branschen på lång sikt. Daniel fortsätter:

-Vi har säkert en tre-fyra år framför oss där det gäller att hushålla och planera sina verksamheter mycket noggrant. Vi kommer med största sannolikhet att få en prisbild som kommer att ligga högre än den idag redan höga nivån, vilket gör konkurrensen mot importerat kött mycket hårdare. Vi har idag redan en hög prisnivå på svenskt kött beroende på att vi har mycket högre omkostnader per producerat kg kött än våra kollegor i övriga Europa. Bara Island och Norge ligger exempelvis på våra låga nivåer i antibiotikaanvändandet. Tittar vi på andra köttproducerande länder utanför Europa är skillnaderna ofta ännu större.


-Det är en fruktansvärd sits vi sitter i. Djuren är för de allra flesta lantbrukare en del av familjen och man vill absolut inte att de ska fara illa, och absolut inte svälta. Man vill heller inte slakta dem, men om valet endast står mellan dessa två alternativ så är det ändå ganska enkelt. Slakt före svält. Men inte ens den möjligheten finns som det ser ut nu. Därför befarar vi att det under hösten och vintern kommer att utspela sig en lång rad tragedier bland svenska lantbrukare. Vi är härdade, hårt arbetande. Vi knyter näven i fickan och gör det som måste, så länge det måste. Men när ingen utväg längre finns, då står man vid stupets brant och där kommer nog tyvärr många att välja att avsluta sina liv, säger Clas, och Daniel fortsätter: 

-Det är på inget vis en överdrift. Redan nu sker det och även bakåt i tiden. Inte bara i Sverige. Att vara lantbrukare är en livsstil, ett kall. Och när vägs ände är nådd, när man är desperat då ber man nog tyvärr inte så ofta om hjälp. Man vänder sig inåt och ser till slut ingen annan utväg. Självmord är inte ovanligt alls, och som Clas säger så finns farhågor om att antalet kommer att öka i spåren av den här sommaren.

-Och även om det är tufft för oss med djurbesättningar så är det ingenting i jämförelse med dem som odlar "skafferivaror", så som vete, havre, sockerbetor, potatis och grönsaker. Vi kan ju i ta bort våra djur så minskar vi utgifterna. Även om det skulle smärta oerhört så finns det en möjlighet i alla fall att stoppa "blödningen". För dem finns ingenting. Många har dessutom sålt sina skördar i förväg. Redan förra hösten sålde de årets skörd och med andra ord har de redan fått betalt för något de inte har en möjlighet att leverera. De sitter så totalt i rävsaxen!

På Ekedal har de strax under 20 nötdjur. Clas har namn på dem alla och presenterar dem en efter en. Tjuren Mulle som är storboss och supersnäll, kalvtjuren Julle, som till utseendet är löjligt lik tjuren Ferdinand, kalven 39:an (hon har inget namn än) som är som en liten hund och hela tiden vill vara med där något händer, kossan Rosa som är ilsk och oberäknelig mot människor, men en fantastisk mor till både egna och andras kalvar - och så Sigrid, snällheten själv och den absoluta favoriten som gärna kommer och lägger huvudet på Clas axel när han är ute i hagen och jobbar. När vi vänder korna, kalvarna och tjuren ryggen och börjar gå ut mot vallen börjar de uppfordrande råma efter mer kel och gos. 
Bild:Karin Sidén
På Ekedal har de strax under 20 nötdjur. Clas har namn på dem alla och presenterar dem en efter en. Tjuren Mulle som är storboss och supersnäll, kalvtjuren Julle, som till utseendet är löjligt lik tjuren Ferdinand, kalven 39:an (hon har inget namn än) som är som en liten hund och hela tiden vill vara med där något händer, kossan Rosa som är ilsk och oberäknelig mot människor, men en fantastisk mor till både egna och andras kalvar - och så Sigrid, snällheten själv och den absoluta favoriten som gärna kommer och lägger huvudet på Clas axel när han är ute i hagen och jobbar. När vi vänder korna, kalvarna och tjuren ryggen och börjar gå ut mot vallen börjar de uppfordrande råma efter mer kel och gos. 

Vi lämnar de framtida tragedierna ett tag och pratar i stället om vad lantbrukarna här i kommunen gör för att rida ut krisen. Clas, i egenskap av ordförande i den lokala LRF-föreningen, berättar att man är i kontakt med alla lantbrukare, även dem som inte är anslutna till LRF, för att kolla läget och för att säkerställa att ingen drar sig undan. Man försöker stötta varandra efter bästa förmåga och försöker hitta lösningar och utvägar. Kontakterna täcker av naturliga skäl större ytor än bara Upplands-Bro.

-Just nu är det mycket samtalstid som går åt till att prata om den katastrofala debatten som var på TV4 förra veckan, där man på bästa sändningstid tog in en så kallad "expert" som tyckte att det ju var praktiskt att vi nu behövde slakta en massa svenska djur eftersom vi lika gärna kunde äta kött från Brasilien. Det går inte att bli annat än förbannad! Hur kan TV4 vara så ansvarslösa? Vi som jobbar inom svensk köttproduktion har någonstans runt 8 500 lagar och förordningar att följa, annars får vi näringsförbud. Våra djur betar i hagar och på ängar och håller landskapet öppet. Köttet håller en hög kvalitet och behöver inte färdas runt halva jordklotet för att hamna på Svenssons köksbord - och så sitter en "expert" och säger att vi lika gärna kan äta brasilianskt kött och att det därför till och med är bra att vi får slakta av en del av det svenska djurbeståndet.

Upprördheten går inte att ta miste på. Clas fortsätter:

-Men vi diskuterar även hur vi ska hantera konsekvenserna av att många lantbrukare kommer att tvingas importera foder från andra länder. I höet finns då växter som inte finns i Sverige och som kräver bekämpningsmedel vi inte får använda här i Sverige. När djuren äter av det höet som blir ju det sedan till gödsel. Sprids det gödslet i sin tur ut på vära jordar så finns en mycket stor risk att vi får in nya växtsorter som på sikt kan komma att tränga ut våra inhemska växter utan att vi kan stoppa det. 

Daniel fyller i:

-Vi har väldigt strikta restriktioner kring bekämpningsmedel, vilket naturligtvis är bra, men det gör också att vi absolut inte vill ha in några av de ogräs som finns i andra länder. Därför måste vi nu snabbt komma med riktlinjer om hur vi ska hantera gödslet som kommer från de gårdar som importerat foder. Det bästa skulle vara om det blir till biogas, om lantbrukarna kan lämna in gödslet till avfallsanläggningar för förbränning. På så sätt kommer det ju ändå till användning och blir en del i kretsloppet utan att orsaka framtida problem i form av resistenta ogräs.

Med tomstockens hjälp mäter Clas hur djupa torrsprickorna är. Några är bara någon decimeter djupa, men många är uppåt halvmetern och det dröjer inte länge innan vi stöter på en torrspricka som är 70 cm djup. 
Bild:Karin Sidén
Med tomstockens hjälp mäter Clas hur djupa torrsprickorna är. Några är bara någon decimeter djupa, men många är uppåt halvmetern och det dröjer inte länge innan vi stöter på en torrspricka som är 70 cm djup. 

Säkerligen finns det till och med djupare sprickor att hitta, men vi tyckte gott att det räckte med 70 centimeter för att visa hur illa det är ställt. 
Bild:Karin Sidén
Säkerligen finns det till och med djupare sprickor att hitta, men vi tyckte gott att det räckte med 70 centimeter för att visa hur illa det är ställt. 

Och ja, tumstocken var hel och utfälld som den ska. Ingen fake-bild här inte.
Bild:Karin Sidén
Och ja, tumstocken var hel och utfälld som den ska. Ingen fake-bild här inte.

Efter kaffestunden går vi en sväng till hagen för att titta på hur det ser ut på vallen och för att träffa Clas nötdjur. De visar sig vara en pratglad och kelen samling djur som gärna tar sig en egen stund med sin människa. Medan de kommer fram en efter en presenterar Clas dem och berättar lite om deras olika personligheter och inte utan ett stort mått av lättnad berättar han att även om sommarens första skörd bara gav en tredjedel av vad den brukar och den andra nu helt ser ut att torka bort så har han lyckats säkra den mängd foder som behövs för sina djur i vinter. Att det betyder mycket går inte att ta miste på.

-Jag tog över gården 1990. Många pratar om att sommaren 1992 var ett krisår med extrem torka, men det kan jag inte alls minnas. 2018 går utanför allt jag upplevt. Min farfar berättade om sommaren 1955 och hur han tvingades slå gräset i alla diken och samla in löv och annat för att utfodra djuren, och jag tror att vi är ungefär där nu. Tillsammans med kommunen har vi tittat på vilka grönytor som finns på kommunal mark som eventuellt skulle gå att slå, men den inventeringen gav ingenting. Jag vet också att det på andra håll förekommit att man "tjuvslagit" mark, att man helt enkelt stjäl gräs man inte har rätt till. I torkans spår kommer vi nog få se en hel del tjuv och rackarspel. 



Länk till artikel i Dina Pengar den 19 juli om torkan och dess konsekvenser för lantbruket, samt inhemsk kött- och mat-produktion.

Tipsa en vn Skriv ut



Kalender

Det finns inga kommande händelser i kalendern.
avståndsannons

Läkare utan gränser 18 pluggannons

Sjöräddningen

Röda Korset Ukraina mars 2022

Barncancerfonden pluggannons

UBROs egen

Röda Korset Medmänniska

Facebook

Rädda Barnen

Toppbanner UBRO

UNHCR artikelannons människor i nöd mars 22

UBRO Panorama gif-fil

Håll Sverige rent artikelannons jan 23

Suicide Zero

Avslutsbanner topp
UBRO
Ansvarig utgivare:   Karin Sidén
Webmaster:   Karin Sidén
Tipsa redaktionen