Vi lever i ett sårbart samhälle. Punkt. De flesta av oss lever och bor så att även "icke-katastrofer" såsom en omfattande vattenläcka eller ett strömavbrott som varar längre än 10-12 timmar kan få långtgående följder och bli riktigt jobbigt. Där vi inte kan värma maten, värma bostaden, ha omvärldskoll eller ringa om vi inte har el. Där vi inte kan betala för oss för att vi inte har kontanter - och råkar vi ha kontanter så har affärerna ingen möjlighet att ta betalt för deras system ligger nere när det inte finns el...

Vinterns långa strömavbrott i samband med januaristormarna som bland annat drabbade Norrtäljetrakten var en redig påminnelse om just detta. Likaså torkan och de omfattande skogsbränderna som härjade runt om i landet under förra årets rekordvarma och regnfattiga sommar.

Några som är väl medvetna om hur sårbart samhället och vi människor är är MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap). De vill stärka invånarnas beredskap inför olika samhällskriser och öka medvetenheten kring vad som faktiskt är varje medborgares eget ansvar i händelse av samhällskris, bland annat genom kampanjen Krisberedskapsveckan. 

Medarrangörer till Krisberedskapsveckan är kommuner, länsstyrelser samt frivilliga försvarsorganisationer, såsom till exempel FRG (Frivilliga ResursGruppen) och Civilförsvarsförbundet. I år är det tredje gången som den arrangeras, just i syfte att få människor att reflektera över hur de kan klara en situation när samhället inte fungerar som vi är vana vid. 

Malin Grentzelius är en av kommunens Brobyggare och arbetar dagligen med trygghetsfrågor och samverkan mellan kommunen, företag, föreningar och privatpersoner. Dessutom är hon engagerad i Civilförsvarsförbundet där hon är instruktör i krisberedskap. 

-I Sverige finns det 18 frivilliga försvarsorganisationer med cirka 400 000 medlemmar. Organisationerna är ideella och fristående men samverkar bland annat med Försvaret och MSB. Samverkan är viktigt vid en kris! Eftersom vi har olika förutsättningar där vi bor och olika förutsättningar på individnivå så stärker vi både oss själva och varandra när vi samverkar.

I måndags höll Malin ett föredrag om just krisberedskap i Kulturhuset i Kungsängen. Där pratade hon förutom om vikten av samverkan och samarbete bland annat om att det är en god idé att sätta ihop en krislåda, ett "survival-kit" för oförutsedda händelser, som står lättillgängligt till i hemmet eller förrådet.

Malin menar att man på samma sätt som man tänker förebyggande när det gäller lås och larm på bostaden mot eventuella tjuvar och brandvarnare, brandfilt och brandsläckare för att släcka eventuella bränder kan tänka förebyggande när det gäller kris.

-Vi har 5 grundbehov som behöver tillgodoses. Mat, vatten, värme/kyla, information och sömn. När vi "berövas" något eller flera av dessa grundbehov är vi utsatta och hamnar ganska snart i svårigheter. Med relativt enkla medel kan vi se till att klara av att tillgodose grundbehoven i åtminstone några dagar. Med en "krislåda" som innehåller livsmedel som klarar rumstemperatur, extra vatten och en radio som går på batteri, kläder som håller värmen och en ficklampa när mörkret faller på så kommer man långt. 

Malin räknar upp bra livsmedel att bunkra: konserver av olika slag, spannmål, nötter, knäckebröd, torrjäst med mera. Kanske en chokladbit också för snabb energi... Viktigt att tänka på bara är att det kan vara bra att byta ut livsmedlen i krislådan ibland så att de inte ligger och blir gamla! Hon fortsätter:

Orsaken till den eventuella samhällskrisen kan vara av ytterst varierad art och allvarlighetsgrad. Ett strömavbrott på vintern är på många sätt värre än på sommaren eftersom köldfaktorn försvårar - samtidigt är det lättare att hålla maten färsk om det är kallt, vilket är positivt. Större vattenläckor eller kontaminerat dricksvatten (som i Östersund för några år sedan), skogsbränder, stormar, eller cyberattacker är alla potentiella kriser vi faktiskt bör se som realistiska. Kanske även militära konflikter i vårt närområde med tanke på världsläget och smittspridning med aggressiva virus med tanke på vår rörlighet...

Vid alla ovan nämnda scenarior åligger det oss på medborgarnivå att faktiskt klara oss själva, utan egentligt stöd från myndigheterna, under de första dygnen. I enlighet med Ansvarsprincipen, som säger att den som har ansvar för en verksamhet i normala situationer också har motsvarande ansvar vid störningar i samhället, är kommunernas och samhällets uppgift att se till att våra äldre på äldreboendena och de med hemtjänst omhändertas, att sjukhusen fungerar, sophanteringen och en hel del annat.

Men att jag och du har det varmt och skönt i bostaden, vatten att dricka och mat att äta - det är vårat eget ansvar.

Malin Grentzelius avslutar:

-Man behöver inte vara en "prepper" av extremaste sort för att faktiskt klara av att tillgodose sina och familjens grundbehov i ett eller ett par dygn, men man behöver kanske lägga lite tankemöda och förberedelsetid på det. Att sätta ihop en krislåda, se till att man har ett par petflaskor med vatten i frysen, att man har ljus, tändstickor, en ficklampa och annat bra där man lätt kan hitta dem, det kan alla göra. Om man dessutom införskaffar några vattendunkar man kan ta med sig till närmaste tappställe, ett spritkök för matlagning och en hink att använda som toalett - då klarar man sig hur bra som helst några dagar ytterligare!