Så här dagen efter...

Den hovrande polishelikoptern på låg höjd över samhället, alla beväpnade poliser, alla blåljus och smattrande nyhetsuppdateringar på Ekot. Allt som var så malplacerat i ett förortssamhälle långt från storstadens brus och händelser.

Det är nog många tankar som snurrat i huvudet på Upplands-Bro-borna under torsdagskvällen och natten. I Kungsängen hade rånarna skjutit från flyktbilen och träffat den jagande polisbilen. Polismännen besvarade elden och fortsatte biljakten mot Bro. I Kungsängen blev det avspärrningar, tekniska undersökningar, vittnesförhör och insamlande av bevismaterial. I Bro dumpades flyktbilen och de båda rånarna fortsatte flykten till fots.

Bro samhälle var under en stor del av dagen belägrad av ett hundratal poliser, varav många var tungt beväpnade. Vägspärrar, genomsökning av alla bilar, identitetskontroller, inlåsning av barn och gamla vid alla skolor och äldreboenden blev plötsligt verklighet i lilla Bro.

I alla gatukorsningar stod polisbilar och vid infarterna var vägspärrar uppställda där alla passerande bilar tittades igenom innan de fick fortsätta. Tidvis blev köerna in och ut ur Bro riktigt långa. Så sakteliga klingade belägringen sedan av under torsdagskvällen.

De båda huvudmisstänkta rånarna greps relativt snart efter att de kom till Bro på torsdagsförmiddagen och anhölls även senare samma eftermiddag med brottsrubriceringen grovt rån och mordförsök. Men även efter att de två männen gripits och förts bort från Bro fortsatte polisstyrkan oförtrutet att söka efter och säkerställa spår och bevismaterial och även söka efter eventuella medhjälpare till 24- och 35-åringen. Vid 16-tiden var vägspärrarna fortfarande kvar och poliserna sökte igenom de bilar som passerade, men ca en halvtimme senare stoppades inte längre bilisterna. Ytterligare en timme senare försvann polisbil efter polisbil och vid åttatiden på torsdagskvällen fanns inte ett spår kvar efter dagens händelser.

Däremot fanns det säkerligen en hel del tankar och funderingar hos många Upplands-Bro-bor. Mannen som på E18 först kördes om av den mörka Audin i hög hastighet och sedan den förföljande polisbilen precis innan rånarna avlossade första skotten. Kvinnan som satt i sin bil alldeles nära rånarnas bil och polisbilen i Kungsängen när rånarna sköt mot polisbilen. Förskolebarnen med personal som var ute på promenad och fick kasta sig åt sidan när Audin kom körande i Råbyområdet. Ynglingen som blev stoppad av poliser som hade dragna vapen. Den mössprydda familjefadern som blev förhörd för att han hade oturen att passera i närheten av det andra gripandet. Skolbarnen som fick gå genom Bro med poliser som kantade gångvägen för säkerhets skull. Skolbarnen och personalen på Råbyskolan som var ute på rast när springande poliser kom in på skolgården och ropade åt dem att skynda sig in i säkerhet. Hundägaren som var ute och rastade hunden och plötsligt stod öga mot öga med insatsstyrkan. Och inte minst hos poliserna som jagade dessa två rånare, som genom att ha skjutit mot en polisbil och så när skjutit en poliskollega så tydligt visat att de var helt utan spärrar.

Så här dagen efter kan man inte låta bli att vara tacksam. Tacksam att ingen blev skadad. Tacksam att vi har så fantastiska poliser runt omkring oss som gör allt för att skydda oss och upprätthålla ett lagligt samhälle. Tacksam för att ett sådant actionfyllt drama fick en såpass snabb och odramatisk upplösning. Tacksam för att Närpoliserna mitt i allt efterföljande utredningsarbete tog sig tid att besöka och prata med de barngrupper och skolklasser som varit "närmast elden".

Dramat tog ju inte slut i och med gripandena och insamlandet av bevis. Nu tar en annan del av rättssamhället över, men det är ett nytt kapitel i historien. Återkommer.