UBRO möter Börje Sandén - med 60 år i bygdens tjänst
Favorit i repris
Många i kommunen har säkert hört talas om Börje Sandén och har något sånär klart för sig vem han är och vad han gör. Åtskilliga av dem har någon gång haft förmånen att lyssna på hans berättelser om historiska händelser och platser i Upplands-Bro. Vad kanske inte så många vet däremot är att Börje genom sitt forskande om Upplands-Bros historia parallellt varit banbrytande och före sin tid vad gäller datorprogrammering, databaser och sökmotorer.
1952 flyttade den då nygifte Börje Sandén till Upplands-Bro med sin Gudrun. Börje var precis nyutexaminerad folkskollärare och fick en tjänst på Säbyholms folkskola i Låssa (numera Mälargården). Att det blev Upplands-Bro för det nygifta paret var mera en slump. Bro låg behändigt till, lite mittemellan Spånga, där Börje var uppvuxen, och Västerås och Arboga där Gudrun vuxit upp och senare tjänstgjort som småskollärare. En tjänst hade utlysts inför höstterminen 1952 och Börje fick den, mycket för att han var behörig att undervisa i engelska. Upplands-Bros skolstyrelse hade beslutat att införa engelska på schemat i den gamla Folkskolan redan till höstterminen -52, tre år innan det blev obligatoriskt i landet, och man behövde därför den kompetensen i sin lärarstab.
På schemat fanns också Hembygdskunskap. Från barnsben hade Börje varit intresserad av historia, och då särskilt Fornborgar, så det var med stort intresse han började läsa in sig på sin nya hembygds historia. Börje hade inte bara tagit lärarexamen, gift sig och flyttat till Bro under försommaren 1952 utan även blivit färdigutbildad kantor. Lärartjänsten kombinerades således med tjänsten som kantor i Låssa kyrka. Där kom han i kontakt med många spännande historiska dokument. Låssa kyrka har ett av Sveriges absolut bästa och bäst bevarade arkiv och detta blev en källa till mycket intressanta lärdomar.
Börje och Gudrun bodde i lärarbostaden vid Säbyholms folkskola ända till skolan las ner 1964. Då flyttade de till ett alldeles nybyggt radhus i vad vi idag kallar Gamla Bro. 1952 var Upplands- Bro en liten kommun sett till befolkningsmängden. Invånarantalet var blygsamma 3 500 personer, och sjunkande. Både Börje och Gudrun blev omgående involverade i politiken. Gudrun, nyss fyllda 24, var lite av en slump plötsligt ordinarie ledamot i kommunfullmäktige. Börje satt under många år i flera olika nämnder och blev 1968 ordförande i den då nybildade Kulturnämnden.
Under åren som följde la Börje ner väldigt mycket tid och engagemang i Upplands-Bros historia. Han var aktiv i de tre Hembygdsföreningarna och började föreläsa i ämnet i andra sammanhang än för sina elever på skolan. Hans forskning har bl.a. lett fram till att ett antal historiska "sanningar", däribland Fornsigtunas geografiska plats, har fått skrivas om.
Fornsigtuna har man i "alla tider" sagt låg på samma plats som Sigtuna idag. Men enligt en gammal karta och i gamla berättelser Börje av en slump fick ögonen på i Vismuseets arkiv i Stockholm skulle Fornsigtuna ha legat snett emot Sigtuna i Upplands-Bro. Börjes efter-forskningar resulterade i en efterföljande fem somrar lång utgrävning, och genom den har man kunnat omlokalisera Fornsigtuna till herrgården Signhildsberg i Upplands-Bro.
I början av åttiotalet ville de styrande i Upplands-Bro kommun att Börje skulle skriva en bok om kommunen och dess historia. Det där med datorer var något nytt, men Börje förstod tidigt att det var ett fantastiskt hjälpmedel för honom i hans arbete. Han lyckades snoka reda på en programmeringskurs i Sundbyberg. Här i Upplands-Bro fanns inget sådant, och inte heller någon dator att låna. På kursen var det en lärare och sex elever - och en dator. Ingen av eleverna fick ens röra maskinen. Först när läraren var sjuk vid ett tillfälle hade Börje möjlighet att använda den fantastiska apparaten. Han insåg potentialen och lyckades också förvärva en av de första microdatorerna i Sverige.
Fler än jag har säkert sett banbrytande datorpersonligheter som unga, nördiga och ganska enkelspåriga killar. Vad sägs om en medelålders folkskolelärare med ett brinnande historieintresse??! För banbrytande datorpersonlighet är just vad Börje har varit under de senaste 30 åren. Han har skapat egna sökmotorer, gjort egna program och databaser. Han har skapat användningsområden för vissa befintliga program som inte ens deras egna producenter varit medvetna om. Här skulle jag kunna hålla på ett bra tag till för att återge lite av det Börje berättade om vid vårt samtal. T ex om hur HP's Europaenhet kommit hem till radhuset i slutet av 1990-talet med den absolut värsta färgskrivaren de hade för att Börje skulle kunna ”trycka” böcker i färg (exempelvis Boken om Bro). Eller om hur han under tre år i början av 2000-talet var med HP på datormässorna i Sollentuna för att visa att deras produkter gjorde saker som de inte själva visste att de kunde men som han använde dagligen när han tryckte böcker hemma i Bro. Eller om hur........... som sagt var, här skulle jag kunna fortsätta länge till. Om Börje var ens hälften så inspirerande och engagerande i klassrummet när det begav sig är jag övertygad om att eleverna lärde sig massor under hans lektioner!
Det är ett fantastiskt arbete Börje och Gudrun lagt ner för att bevara (och skapa för den delen) Upplands-Bros kulturarv. Vi har en rik historia i vår kommun och tack vare deras insats kan vi alla ta del av den.
Till sist vill jag passa på att tipsa om Bro i gammal tid, där Börje och Gudrun visar bilder och berättar om Bro förr i tiden. Se i Kalendern för vidare info.
Är man nyfiken på Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut och dess arbete, eller vill veta mer om Börjes böcker, föredrag etc kan man gå in på deras hemsida: http://www.ukforsk.se/
På schemat fanns också Hembygdskunskap. Från barnsben hade Börje varit intresserad av historia, och då särskilt Fornborgar, så det var med stort intresse han började läsa in sig på sin nya hembygds historia. Börje hade inte bara tagit lärarexamen, gift sig och flyttat till Bro under försommaren 1952 utan även blivit färdigutbildad kantor. Lärartjänsten kombinerades således med tjänsten som kantor i Låssa kyrka. Där kom han i kontakt med många spännande historiska dokument. Låssa kyrka har ett av Sveriges absolut bästa och bäst bevarade arkiv och detta blev en källa till mycket intressanta lärdomar.
Börje och Gudrun bodde i lärarbostaden vid Säbyholms folkskola ända till skolan las ner 1964. Då flyttade de till ett alldeles nybyggt radhus i vad vi idag kallar Gamla Bro. 1952 var Upplands- Bro en liten kommun sett till befolkningsmängden. Invånarantalet var blygsamma 3 500 personer, och sjunkande. Både Börje och Gudrun blev omgående involverade i politiken. Gudrun, nyss fyllda 24, var lite av en slump plötsligt ordinarie ledamot i kommunfullmäktige. Börje satt under många år i flera olika nämnder och blev 1968 ordförande i den då nybildade Kulturnämnden.
Under åren som följde la Börje ner väldigt mycket tid och engagemang i Upplands-Bros historia. Han var aktiv i de tre Hembygdsföreningarna och började föreläsa i ämnet i andra sammanhang än för sina elever på skolan. Hans forskning har bl.a. lett fram till att ett antal historiska "sanningar", däribland Fornsigtunas geografiska plats, har fått skrivas om.
Fornsigtuna har man i "alla tider" sagt låg på samma plats som Sigtuna idag. Men enligt en gammal karta och i gamla berättelser Börje av en slump fick ögonen på i Vismuseets arkiv i Stockholm skulle Fornsigtuna ha legat snett emot Sigtuna i Upplands-Bro. Börjes efter-forskningar resulterade i en efterföljande fem somrar lång utgrävning, och genom den har man kunnat omlokalisera Fornsigtuna till herrgården Signhildsberg i Upplands-Bro.
I början av åttiotalet ville de styrande i Upplands-Bro kommun att Börje skulle skriva en bok om kommunen och dess historia. Det där med datorer var något nytt, men Börje förstod tidigt att det var ett fantastiskt hjälpmedel för honom i hans arbete. Han lyckades snoka reda på en programmeringskurs i Sundbyberg. Här i Upplands-Bro fanns inget sådant, och inte heller någon dator att låna. På kursen var det en lärare och sex elever - och en dator. Ingen av eleverna fick ens röra maskinen. Först när läraren var sjuk vid ett tillfälle hade Börje möjlighet att använda den fantastiska apparaten. Han insåg potentialen och lyckades också förvärva en av de första microdatorerna i Sverige.
Fler än jag har säkert sett banbrytande datorpersonligheter som unga, nördiga och ganska enkelspåriga killar. Vad sägs om en medelålders folkskolelärare med ett brinnande historieintresse??! För banbrytande datorpersonlighet är just vad Börje har varit under de senaste 30 åren. Han har skapat egna sökmotorer, gjort egna program och databaser. Han har skapat användningsområden för vissa befintliga program som inte ens deras egna producenter varit medvetna om. Här skulle jag kunna hålla på ett bra tag till för att återge lite av det Börje berättade om vid vårt samtal. T ex om hur HP's Europaenhet kommit hem till radhuset i slutet av 1990-talet med den absolut värsta färgskrivaren de hade för att Börje skulle kunna ”trycka” böcker i färg (exempelvis Boken om Bro). Eller om hur han under tre år i början av 2000-talet var med HP på datormässorna i Sollentuna för att visa att deras produkter gjorde saker som de inte själva visste att de kunde men som han använde dagligen när han tryckte böcker hemma i Bro. Eller om hur........... som sagt var, här skulle jag kunna fortsätta länge till. Om Börje var ens hälften så inspirerande och engagerande i klassrummet när det begav sig är jag övertygad om att eleverna lärde sig massor under hans lektioner!
Det är ett fantastiskt arbete Börje och Gudrun lagt ner för att bevara (och skapa för den delen) Upplands-Bros kulturarv. Vi har en rik historia i vår kommun och tack vare deras insats kan vi alla ta del av den.
Till sist vill jag passa på att tipsa om Bro i gammal tid, där Börje och Gudrun visar bilder och berättar om Bro förr i tiden. Se i Kalendern för vidare info.
Är man nyfiken på Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut och dess arbete, eller vill veta mer om Börjes böcker, föredrag etc kan man gå in på deras hemsida: http://www.ukforsk.se/
PS När Börje läste porträttet jag skrivit utifrån vårt samtal så la han själv till några rader längst ner. Jag återger dem här som ett PS för de är viktiga tycker jag;
-Vi får hoppas att läsarna förstår att jag inte har moderna datorer (så det finns inget att stjäla!)