Tjafset om vem som har mest fel i den kollektiva tvättstugan
krönika

Men så öppnade jag en av våra lokaltidningar…
och möttes av en raljerande stämma som lite så där nedlåtande skojigt beskrev hur han (man i övre medelåldern) tystat en kvinnlig granne som fått spunk i den kommunala tvättstugan, genom att skriva ett varningens anslag till alla boende i huset med den namngivna kvinnliga grannen som boven i ett högst privat drama. Han själv hade ju bara kommit tillbaka till tvättstugan 30 minuter efter tvättidens slut. Mellan raderna andas skribenten förvåning över att grannen inte hade hängt upp hans tvätt i torkrummet utan istället valt att trycka ner hans rena skjortor i en soptunna och på så sätt smutsat ner dem med gammalt maskinludd.

Jag menar att skribenten ska vara jävligt tacksam över att det var hans skjortor och inte han själv som trycktes ner i den där skitiga soptunnan! För vem är vi att på ett så egoistiskt sätt hänsynslöst använda oss av andras dyrbart planerade tid? Bara för att skribenten just den dagen hade tid att släpa benen efter sig och därför kunde inkräkta på nästa bokade tvättid betyder inte det att grannen hade samma relaxade tidsplaner just den dagen. Vad menar skribenten egentligen? Förväntade han sig verkligen att hon skulle ha börjat sin tvättid med att hänga hans tvätt?

Det röda blocket gnäller över att RUT är en kvinnofälla, så kanske är skribenten en röding?
Han anser att en (relativt) okänd kvinna istället, som en självklarhet, bör hänga upp hans tvätt på tork oavlönad. Och dessutom oombedd. Men okay, vi kan alla göra bort oss ordentligt. Så bad han sedan kvinnan om ursäkt? Åh nej! Han beskriver stolt hur satte upp ett anslag i hyreshuset med ett varningens ord till alla om vilka hemskheter som kunde drabba dem om de inte skötte sig i den gemensamma tvättstugan. Och namngav för säkerhets skull kvinnan som hade flippat på hans översittarfasoner. Det senare tycks skribenten vara extra stolt över, det framgår tydligt av artikelns tonläge.  ”Hon kom sedan att hata mig i tio år. Men det kunde ha varit värre.”

Om skribenten hade tillhört det blåa laget hade han kanske tryckt ner ett kuvert med en tjuga
i kvinnans brevlåda tillsammans med en post it-lapp med texten ”Tack för besväret, jag bokför detta som kompetensutveckling”. Om han hade varit av den rättrådiga sorten vill säga. Alternativet hade varit att betala svart, strunta i post it-lappen, skatt och sociala avgifter. Å andra sidan hade kuvertet kanske innehållit en femtiolapp då istället.

Är min tolkning stereotypisk och fördomsfull? Jajamen, absolut!
Det är så fantastiskt roligt och utvecklande att dra alla över en kam, särskilt när vi kommer till politiska parallelldragningar till idioter utan konsekvensetisk analysförmåga.

Frågan är vad som gjorde kvinnan mest förbannad? Om hon läser det här får hon gärna höra av sig!
Var det skribentens självgoda arrogans som fick sinnet att rinna över eller var det den förlorade halvtimmen av hennes planerade tvättid? Oavsett vilket är vi alla tacksamma över det faktum att skribenten avslutar sin artikel med informationen om att han numera har en egen tvättstuga.

Vi ses på Facebook!

Din Doris.