Vårrejset dundrar på i 190!
Krönika


Karin Sidén 2013-06-07

Härmed vill jag göra en efterlysning. Är det någon som sett eller hört en årstid dundra förbi? Årstiden lystrar till namnet Våren och är vanligtvis helt underbar. Med spirande grönska, kvittrande fåglar, längre och ljusare dagar/kvällar och ökande temperaturer är det en ljuvlig årstid fylld av längtan och tillförsikt.

I år är vi många som undrar var Våren tog vägen. Knappt var sista snön borta innan sommarblommorna slog ut. Den spirande, tvekande och lite försiktiga Våren vi alla känner och uppskattar dök aldrig upp. I stället virvlade ett fartvidunder genom naturen och tog över verksamheten totalt. Effektivt, slagkraftigt, rationellt, produktivt och helt utan krusiduller gick vi från vinter till sommar på bara några veckor.

Så här i vårruset och vårrejset som drabbar oss alla, oavsett om man är fågel, dubbelarbetande förälder eller mittemellan avlöser avslutningar, klassträffar, konserter och uppvisningar varandra. Mellan trädgårdsjobben, mysfikat med grannarna och grillkvällarna på altanen ska båten putsas, trädgårdsmöblerna tvättas och oljas, Mors Dag och alla vårbarnen firas, och viktigast av allt vårsolen avnjutas i lagom stora portioner så att man inte blir stoppsignalröd.

Knappt hann maj börja innan den tog slut. Vissa år känns maj kortare än någonsin och i år var det visst ett visst år. Sällan har man lyckats klämma in så mycket på så kort tid som våren 2013. Många av de sysslor som man i vanliga fall kan tjuvstarta med i april fick i år skjutas på framtiden. Den efterhängsna och senfärdiga vintern intensifierade våren än mer. Maj brukar vara bystat ändå, men i år blev en hel del vårsysslor restnoterade i april för att sedan behöva utföras i sprängfyllda maj.

Till och med fåglarna har haft tuffare vår än vanligt har man förstått på förståsigpåarna. Även deras våraktiviteter fick skjutas på framtiden för att sedan explodera i en vårorgie flera veckor senare än andra år. Att våren hölls tillbaka så länge gjorde att blommorna höll tillbaka även de. Vitsippor, gullvivor, syrén, liljekonvaljer, pioner och tulpaner blommar samtidigt i år. Vackra buketter blir det (om man nu hinner ut i skog och mark för att plocka), men när allt briserar på en och samma gång känns det lite som om vi blir snuvade på konfekten. Om man köper ett fyrverkeri tänder man ju inte alla stubiner samtidigt för att få en megaexplosion. I stället tänder man dem med några sekunders fördröjning för att kunna njuta lite längre och för att kunna se och uppskatta varje pjäs. Precis så som våren brukar gestalta sig.

-Det här är sista hela veckan innan sommarlovet, mamma! sa sonen glatt förrförra söndagen. Hur är det möjligt tänkte jag förvirrat. Det var ju påsk för bara några veckor sedan... Beredvilligt räknade sonen upp vilka datum vi rörde oss kring just då och att det redan veckan därpå var dags för Nationaldagsfirandet. Gulp! (Nationaldagen är nu passerad och placerad i historien, så fort gick det...)

Våren tog officiellt slut förra helgen!!! Inget ont om sommaren, absolut inte, men vad hände med att längta och tråna efter den under en ljuvlig vår? Hur gick det till? Var tog tiden vägen? Jag har inte planterat krukorna, jag har inte sått i landet, jag har inte hunnit njuta av fågelkvitter och gröna små musöron på träden, inte bakat rabarberpaj på den första späda, så ljuvliga rabarbern och jag hann inte ens hjälpa till att masta på båten...

På kortare tid än en grisblink var plötsligt maj förbi. Saknaden är monumental. En efterlysning är inlämnad!