Ny app ska hjälpa barn och unga


Karin Sidén 2015-03-30

Bilderna är hämtade på nejtillmobbning.se
Bilderna är hämtade på nejtillmobbning.se

I april lanseras appen Speak Up, en app som är riktad mot skolorna i Sverige. Speak Up är tänkt att bli ett verktyg och ett hjälpmedel i den ständiga kampen mot mobbing, näthat, droger, och andra negativa företeelser. Tobias Wernius från Kungsängen har utvecklat appen och hoppas nu på att skolorna runt om i Sverige ska våga ta klivet in i barnens och ungdomarnas värld.

Kungsängenbon Tobias Wernius går i väntans tider. I dagarna lanseras appen Speak Up som han har utvecklat. Appen är skräddarsydd för att ringa in och komma åt mobbning och nätmobbning och Tobias har under arbetets gång fört dialog både med skolpersonal och med skolelever så att de tillsammans utformat funktionerna.

Mot mobbing, näthat, rasism, droger, hot och stölder finns ingen quick-fix, inget magiskt trollspö. Överallt runt om oss finns det, hur gärna vi än önskar att så inte var fallet. En del får vuxenvärlden reda på - men bara en del. Ingenting är nytt under solen, inte heller detta.

-Många gånger vet eleverna vem som mår dåligt, vem som blir mobbad eller vem som stjäl, men man vågar kanske inte berätta eftersom man inte vill bli sedd som en skvallrare. Via appen kan man då enkelt rapportera om det man vet, och dessutom ha möjlighet att vara anonym. Det innebär att mer kommer upp till ytan, missförhållanden kommer fram, och man har möjlighet att ta tag i problemen innan de blir jättestora, menar Tobias. Han förklarar vidare:

-Hur bra kontakt man än har med sina föräldrar, sin lärare eller sin fritidsfröken finns saker man inte vill eller vågar berätta om. Sedan finns de barnen som inte har "någon" att berätta för, som inte känner sig trygga nog varken hemma eller i skolan och som bär på allt tyngre ryggsäckar. Appen kommer att vara en möjlig kanal att berätta sådant man inte vill berätta öga mot öga, men som man ändå känner måste komma fram.

Bilderna är hämtade på nejtillmobbning.se
Bilderna är hämtade på nejtillmobbning.se

På senare år har en ny arena för mobbning vuxit fram; nätet. Om det tidigare varit relativt enkelt att dölja mobbning för vuxna ögon på skolgårdar, i klassrum och i omklädningsrum så är det numera busenkelt. Via olika chattforum, bildflöden och onlinespelforum når hårda ord och näthat hela vägen in i våra barns stängda sovrum. Ingenstans är de längre fredade från elakheter, fula ord eller hatfulla påhopp. 12-åringar får höra att de är j¤%la horor eller feta kossor när de lagt upp en bild på sig i sina nya byxor på Instagram för att visa bästisen. 10-åringar får höra att de s&ger k&k på att spela FIFA online. 15-åringar får höra att de ska bli kn&llade gul och blå om de inte skärper sig på WoW. 13-åringar fasar för att duscha efter gymnastiken eftersom man är orolig att någon fotar och lägger ut bild på nätet. Och så vidare...

Sociala medier är en viktig del av ungas liv, och en del där vi vuxna inte riktigt hänger med i svängarna. För några (typ 8-10) år sedan var det FaceBook som gällde som socialt media, men i takt med att medelåldern steg när fler och fler vuxna hittade dit försvann de yngsta till Instagram. Sedan något år tillbaka är FaceBook hopplöst ute bland de unga, en dammig stofil i klass med skrivmaskiner och faxar. När vuxengenarationerna följde efter de unga till Instagram rusade de i sin tur snabbt vidare till nästa och nästa och nästa forum, i ständig jakt på att få vara i en vuxenfri zon.

Tobias Wernius har under många år arbetat med sociala medier och hjälpt företag att förstå och använda dem på ett bra sätt. Han berättar att han under årens lopp sett oroväckande förändringar till det sämre i hur man beter sig på nätet och har därför ägnat en hel del tankar åt hur man kan komma till rätta med problemet. Han började titta på näthat, nätmobbning och vad som händer runt om i världen och kunde med hjälp av den kunskapen "rita upp" grunderna för Speak Up. I dialog med skolpersonal och elever utvecklades sedan appen ytterligare, men färdig blir den aldrig.

Bilderna är hämtade på nejtillmobbning.se
Bilderna är hämtade på nejtillmobbning.se

-Appen kommer att utvecklas hela tiden. Eftersom den ska vara relevant och lättanvänd är det viktigt att den anpassas till användarna. Så sent som i förra veckan var jag på en skola och pratade med en grupp elever. De tyckte att appen var jättesmart, men saknade "stöld" i listan över vad som var avprickningsbart i formuläret. Själv hade jag inte haft en tanke på det, men eleverna hade bara dagarna innan upplevt en stöldvåg i omklädningsrummen på gymnastiken, så för dem var stölder ett aktuellt problem, berättar Tobias och visar samtidigt på appen att stöld nu finns med i listan.

Man skulle kunna tro att alla skolor och kommuner i Sverige skulle vara eld och lågor över ett sådant lättanvänt verktyg som appen ser ut att bli. Men icke. "Ja, det där verkar ju bra, men vi har inga problem på vår skola." "Jo, visst låter det bra, men vi har haft antimobbningsorganisationen Friends här på skolan på ett tvådagars-temaarbete, så det är inte aktuellt just nu." är bara två av de ursäkter Tobias hört. Att det är en pengafråga är en annan. Då kan rektorn precis innan ha berättat att skolan köpt in 100 läsplattor för 6 000 kronor styck i julas, men råd till ett verktyg mot antimobbning för några kronor per elev och månad det har man inte.

Ett annat problem är ansvarsfrågan. Att motverka mobbning är allas ansvar, men allas ansvar blir lätt ingens ansvar, menar Tobias. Han har bollats mellan lärare, rektorer, skolsköterskor, kuratorer, tillbaka till rektor och vidare till Socialtjänsten i sina försök att prata med någon ansvarig för antimobbningsarbetet i några av kommunerna han varit i kontakt med. Alla pekar vidare mot nästa som den som kan fatta beslut, men i slutändan är det ingen vågar fatta något beslut.

-Rädslan över vad som kan komma fram verkar styra här. Värdegrund finns inskrivet i skollagen och rektorer och kommuner har ett stort ansvar att rapportera och utreda men ändå duckar många från att fatta besluten, säger Tobias.

-Det är intressant att höra hur de resonerar. Här vet man hur mycket det kostar skolan och samhället när det går på tok. Och så har man "inte råd" att satsa några få tusenlappar per år på ett verktyg som om det bara hjälper ett barn på varje skola har betalat sig många gånger om! Jag har många skolor och några hela kommuner som är på tåget och är med från start nu i april. Det vore kul om någon av skolorna i Upplands-Bro ville följa med på resan! konstaterar Tobias.

Appen kommer tidigt att kunna signalera om ett drogproblem seglat upp på skolan, eller om det behöver bemannas extra i omklädningsrummen, eller om rasism förekommer och då kan man också sätta in rätt åtgärder från skolans och kommunens håll.

-Jag tror att det finns en stor chans att det här kommer att bli något som föräldrar jämför skolor genom. Varför använder Skola Ä Speak Up, men inte Skola W? Vill skolan inte veta vad som pågår eller är de engagerade och framåt? Speak Up är på inget sätt lösningen med stort L, men appen är ett snabbt och enkelt verktyg som tillsammans med andra verktyg kan hjälpa skolan och barnen i det ständiga arbetet mot mobbning, avrundar Tobias sin berättelse.



Hur fungerar Speak UP?

Bilderna är hämtade på nejtillmobbning.se
Bilderna är hämtade på nejtillmobbning.se

På den skola som köpt in Speak UP kan alla elever som har en smartphone ladda upp appen. När en elev vill rapportera något går den in på appen och kryssar för något av alternativen i händelselistan. Till exempel: bråk, stöld, droger, rasism, mobbning. Finns inget passande alternativ skriver man en kort text.

Därefter kryssar man i var händelsen skett.
Till exempel: på skolgården, i omklädningsrummet, på nätet, i klassrummet, på rasten. Finns inget passande alternativ skriver man en kort text.

Har man en bild eller en skärmdump kan man ladda upp den.

Till sist berättar man kortfattat om händelsen.

Innan eleven skickar iväg rapporten kryssar han/hon i om man vill vara anonym.

Rapporten hamnar då hos den skolpersonal skolan valt ska ta emot alla rapporter. Personalen kryssar i vilka åtgärder som ska göras.
Till exempel: prata med föräldrar, prata med skolhälsovården, anmäla till socialen.

Allt eftersom skapas stapeldiagram över de olika sorternas händelser vilket ger en tydlig bild över vad man eventuellt kan behöva ta itu med på bredare front.

De olika rapporterna är öppna ärenden tills den vuxne kryssat i att det är avslutat. Det räcker inte med att man bara kryssat för åtgärderna utan man måste gå ett steg vidare.

Ytterligare information finns på hemsidan nejtillmobbning.se.