Allvarligt talat... Hur slö och ego får man vara?
En slags nyhetskrönika
Jag fick ett mejl från en bekymrad kommun-bo som igår passerade återvinningsstationen på Hallonvägen i Tibble och som bestört tog sig tid att fotografera eländet han där möttes av. Återvinningsstationen var fullständigt vedervärdig. Så nergrisad att det är direkt sorgligt. Bilderna talar för sig själv men jag kan inte vara helt tyst ändå.
Jag har länge tänkt skriva en artikel om hur vi människor på ett förunderligt vis lyckas göra något så barnsligt enkelt som källsortering till något smutsigt, fult och svårt. Hur våra återvinningsstationer ofta ser ut som om en tromb gått rakt igenom eftersom det är så mycket skräp som ligger utanför i stället för i containrarna. Men jag känner att jag inte är saklig nog i ämnet, att jag har svårt att formulera artikeln utan att mina åsikter lyser igenom lite för starkt för att vara en neutral rapportering.
Så i stället får det väl bli en sorts krönika, men med nyhetsinslag, för nu kan jag inte vänta längre på att få till de rätta formuleringarna och det nyanserade tonläget en artikel kräver...
Jag har länge tänkt skriva en artikel om hur vi människor på ett förunderligt vis lyckas göra något så barnsligt enkelt som källsortering till något smutsigt, fult och svårt. Hur våra återvinningsstationer ofta ser ut som om en tromb gått rakt igenom eftersom det är så mycket skräp som ligger utanför i stället för i containrarna. Men jag känner att jag inte är saklig nog i ämnet, att jag har svårt att formulera artikeln utan att mina åsikter lyser igenom lite för starkt för att vara en neutral rapportering.
Så i stället får det väl bli en sorts krönika, men med nyhetsinslag, för nu kan jag inte vänta längre på att få till de rätta formuleringarna och det nyanserade tonläget en artikel kräver...
För allvarligt talat!?! Hur slö får man vara på en skala mellan 1 och 47 000?
Vad är det som får normalbegåvade människor att åka till en återvinningsstation, gå ner till bostadsområdets soprum eller stanna bilen i en vägkant OCH BARA TIPPA UT ALL SIN SKIT (ursäkta ordvalet) för andra att ta rätt på?
Hur är man funtad när man på riktigt tycker att det är OK att bara dumpa det man inte längre vill ha inne i sin bostad eller i sitt förråd i diket, osorterat i soprummet eller utanför containrarna?
Här kanske vän av ordning opponerar sig genom att harkla sig och försynt påpeka att det minsann ibland är fullt i containrarna på återvinningsstationen närmast hemmet.
Må vara hänt. Men skulle det nu mot förmodan vara fullt i någon av containrarna (oftast finns det massor med plats kvar om man går till öppningarna på baksidan eller trycker in det som ligger i öppningen) så går det ju faktiskt alldeles utmärkt att åka till en annan återvinningsstation och prova lyckan där i stället. I värsta, värsta fall får man ta med sig skräpet hem igen och göra ett nytt försök dagen efter.
Vad är det som får normalbegåvade människor att åka till en återvinningsstation, gå ner till bostadsområdets soprum eller stanna bilen i en vägkant OCH BARA TIPPA UT ALL SIN SKIT (ursäkta ordvalet) för andra att ta rätt på?
Hur är man funtad när man på riktigt tycker att det är OK att bara dumpa det man inte längre vill ha inne i sin bostad eller i sitt förråd i diket, osorterat i soprummet eller utanför containrarna?
Här kanske vän av ordning opponerar sig genom att harkla sig och försynt påpeka att det minsann ibland är fullt i containrarna på återvinningsstationen närmast hemmet.
Må vara hänt. Men skulle det nu mot förmodan vara fullt i någon av containrarna (oftast finns det massor med plats kvar om man går till öppningarna på baksidan eller trycker in det som ligger i öppningen) så går det ju faktiskt alldeles utmärkt att åka till en annan återvinningsstation och prova lyckan där i stället. I värsta, värsta fall får man ta med sig skräpet hem igen och göra ett nytt försök dagen efter.
För allvarligt talat!!! Det är inte ett alternativ att dumpa allt utanför för andra att ta rätt på. Absolut inte!
Det är heller inte ett alternativ att dumpa allt, oavsett vad det är, i samma behållare även om det kanske för stunden är det enklaste, mest bekväma alternativet.
Vi källsorterar för framtiden. För att spara på jordens resurser. Vi återvinner material för framtiden. För miljön. Och vi gör skillnad när vi gör det. En ganska enkel och snabb insats från var och en av oss som i längden betyder allt.
Men det räcker inte att källsortera hemma, vi måste också slänga det sorterade på rätt plats, i rätt kärl. Även det en ganska liten insats med stor framtida belöning. Och inte heller särskilt svårt, utan snarare barnsligt enkelt.
Det är verkligen inte raketforskning att slänga rätt sak på rätt plats. Så även vi normalbegåvade som inte har professorstitlar, dubbla ingenjörsutbildningar och mångårig forskningserfarenhet klarar utan större hårklyverier av att lägga rätt skräp i rätt behållare. Det som är viktigt att urskilja är vad som är hushållsavfall och som därför hör hemma i våra sopkärl och på återvinningsstationerna och vad som faktiskt behöver tas till en kretsloppsstation.
Är man det minsta osäker kan man gärna ta en sväng till någon av kretsloppsstationerna där det finns hjälpsam personal som gärna hjälper till att få rätt skräp i rätt behållare.
Det är heller inte ett alternativ att dumpa allt, oavsett vad det är, i samma behållare även om det kanske för stunden är det enklaste, mest bekväma alternativet.
Vi källsorterar för framtiden. För att spara på jordens resurser. Vi återvinner material för framtiden. För miljön. Och vi gör skillnad när vi gör det. En ganska enkel och snabb insats från var och en av oss som i längden betyder allt.
Men det räcker inte att källsortera hemma, vi måste också slänga det sorterade på rätt plats, i rätt kärl. Även det en ganska liten insats med stor framtida belöning. Och inte heller särskilt svårt, utan snarare barnsligt enkelt.
Det är verkligen inte raketforskning att slänga rätt sak på rätt plats. Så även vi normalbegåvade som inte har professorstitlar, dubbla ingenjörsutbildningar och mångårig forskningserfarenhet klarar utan större hårklyverier av att lägga rätt skräp i rätt behållare. Det som är viktigt att urskilja är vad som är hushållsavfall och som därför hör hemma i våra sopkärl och på återvinningsstationerna och vad som faktiskt behöver tas till en kretsloppsstation.
Är man det minsta osäker kan man gärna ta en sväng till någon av kretsloppsstationerna där det finns hjälpsam personal som gärna hjälper till att få rätt skräp i rätt behållare.
