Allhelgonadagen, Alla helgons dag och Halloween är skilda högtider
Allhelgonadagen och Alla helgons dag är två skilda högtider. Allhelgonadagen är alltid den 1 november, medan Alla Helgons dag alltid är en lördag och därför har olika datum. Lite förvillande kan tyckas eftersom namnen är så snarlika och högtiderna faktiskt vissa år infaller på samma veckodag; som det till exempel gjorde 2014 då lördagen var den första november.
Alla Helgons dag firas nu på lördag, den 3 november.
Och för att ytterligare skapa osäkerhet och förvirring har vi sedan 20 år eller så med Handelns goda minne blivit itutade en "nymodighet": Halloween, en högtid hämtad i den engelsktalande delen av världen som i flera hundra år alltid firas den 31 oktober. Men inte här i Sverige. Här har själva firandet blivit överordnat datumet - som vi av någon outgrundlig anledning valt att individanpassa för att lyckas klämma in firandet i den egna kalendern.
Alla Helgons dag firas nu på lördag, den 3 november.
Och för att ytterligare skapa osäkerhet och förvirring har vi sedan 20 år eller så med Handelns goda minne blivit itutade en "nymodighet": Halloween, en högtid hämtad i den engelsktalande delen av världen som i flera hundra år alltid firas den 31 oktober. Men inte här i Sverige. Här har själva firandet blivit överordnat datumet - som vi av någon outgrundlig anledning valt att individanpassa för att lyckas klämma in firandet i den egna kalendern.
Alla Helgons dag
1953 bestämde Sveriges riksdag att lördagen som infaller mellan den 31 oktober och 6 november ska heta Alla helgons dag och att den ska vara en helgdag. Samtidigt bytte man namn på den första november till Allhelgonadagen. Att man gjorde lördagen till en helgdag berodde på att man ville ha en helgdag även på hösten. Dåförtiden var lördagen en arbetsdag eftersom arbetsveckan var måndag till lördag.
Ursprunget till de båda högtiderna är detsamma. Tidigt i historien började kristna fira helgon och martyrer på specifika dagar. De viktigaste förärades med egna dagar men ganska snart valde man att klumpa ihop firandet av mindre betydande helgon och martyrer till en samlingsdag, en Alla (övriga) helgons dag.
1953 bestämde Sveriges riksdag att lördagen som infaller mellan den 31 oktober och 6 november ska heta Alla helgons dag och att den ska vara en helgdag. Samtidigt bytte man namn på den första november till Allhelgonadagen. Att man gjorde lördagen till en helgdag berodde på att man ville ha en helgdag även på hösten. Dåförtiden var lördagen en arbetsdag eftersom arbetsveckan var måndag till lördag.
Ursprunget till de båda högtiderna är detsamma. Tidigt i historien började kristna fira helgon och martyrer på specifika dagar. De viktigaste förärades med egna dagar men ganska snart valde man att klumpa ihop firandet av mindre betydande helgon och martyrer till en samlingsdag, en Alla (övriga) helgons dag.
Allhelgonadagen
Allhelgonadagen infaller alltid den första november och har så gjort sedan 700-800-talet någon gång.
I och med reformationen, då vi blev protestanter här i Sverige, övergick Allhelgonafirandet till att bli en högtid för att minnas de döda mer än en högtid för helgon och martyrer (som tillhör katolicismen).
Seden att tända ljus och smycka gravarna har sitt ursprung i keltiska traditioner där man trodde att de döda återvände "hem" till sina gravar om hösten och då behövde ljus och eldar för att hitta.
Runt om i Sverige vallfärdar man till kyrkogårdarna för att besöka sina döda just den här helgen. Gravljus och lyktor lyser upp i höstmörkret och sprider en stillsam frid längs gångarna. I kyrkorna hålls ofta minnesgudstjänster över de församlingsbor som avlidit under året.
Även om man inte har någon grav att besöka här i kommunen är det ett fint sätt att högtidlighålla och minnas sina döda. I minneslunden kan man sätta ljus även för de döda som inte är begravda här.
Vill du veta mer om vad som händer under helgen i någon av kommunens kyrkor finns ytterligare information på församlingarnas hemsidor.
Kungsängen - Västra Ryds församling
Bro - Låssa - Håtuna - Håbo-Tibble församling
Allhelgonadagen infaller alltid den första november och har så gjort sedan 700-800-talet någon gång.
I och med reformationen, då vi blev protestanter här i Sverige, övergick Allhelgonafirandet till att bli en högtid för att minnas de döda mer än en högtid för helgon och martyrer (som tillhör katolicismen).
Seden att tända ljus och smycka gravarna har sitt ursprung i keltiska traditioner där man trodde att de döda återvände "hem" till sina gravar om hösten och då behövde ljus och eldar för att hitta.
Runt om i Sverige vallfärdar man till kyrkogårdarna för att besöka sina döda just den här helgen. Gravljus och lyktor lyser upp i höstmörkret och sprider en stillsam frid längs gångarna. I kyrkorna hålls ofta minnesgudstjänster över de församlingsbor som avlidit under året.
Även om man inte har någon grav att besöka här i kommunen är det ett fint sätt att högtidlighålla och minnas sina döda. I minneslunden kan man sätta ljus även för de döda som inte är begravda här.
Vill du veta mer om vad som händer under helgen i någon av kommunens kyrkor finns ytterligare information på församlingarnas hemsidor.
Kungsängen - Västra Ryds församling
Bro - Låssa - Håtuna - Håbo-Tibble församling
Halloween
Halloween, eller döda själars afton som namnet på firandet ursprungligen kommer ur, började firas på Irland för mer än tusen år sedan. Ursprunget är inte helt bevisat då man saknar bevisbara källor men man vet att det är en tradition med många år på nacken i de engelsktalande länderna som spreds från Irland och England vidare till USA.
Den 31 oktober är datumet som högtiden firas och det datumet har varit detsamma sedan 700-talet åtminstone.
Här i Sverige har vi ganska nyligen kopierat konceptet och försökt göra det även till en svensk tradition. För 20 år sedan var Halloween fortfarande en exotisk nymodighet i Sverige som knappt uppmärksammades alls. Under årens lopp har det, ivrigt påhejat av handeln, vuxit fram en tradition som från år till år verkar bli allt starkare. Men helt okontroversiellt är det inte.
Allt fler irriterade röster hörs och ses i krönikor och i inlägg på sociala medier. Det är inte Halloween som firande man opponerar sig emot. Inte heller "Bus eller godis"-tiggandet vid dörren även om en del konstaterar att det är en konstig sed att lära barnen hota sig till snask.
Nej, den gemensamma nämnaren för frustrationen är den totala bristen på samordning och koordination i firandet. Här i Sverige är det lite hipp som happ med vilken dag man tigger godis och den 31 oktober som är det historiskt korrekta datumet har inte alls anammats här. Man tar helt enkelt en dag som passar bra i den egna kalendern. Jaha, träning på onsdag och körsång på torsdag, ja men då får ni gå på fredag då. Jaså, vill ni gå med kusinerna också? Ja, men gå på lördag också då!
Länk till artikel från 2017 om den relativt unga traditionen med svenskt Halloweenfirande, och om det hur det individanpassade firandet vi gett oss in på skapar både förvirring och irritation.
Halloween, eller döda själars afton som namnet på firandet ursprungligen kommer ur, började firas på Irland för mer än tusen år sedan. Ursprunget är inte helt bevisat då man saknar bevisbara källor men man vet att det är en tradition med många år på nacken i de engelsktalande länderna som spreds från Irland och England vidare till USA.
Den 31 oktober är datumet som högtiden firas och det datumet har varit detsamma sedan 700-talet åtminstone.
Här i Sverige har vi ganska nyligen kopierat konceptet och försökt göra det även till en svensk tradition. För 20 år sedan var Halloween fortfarande en exotisk nymodighet i Sverige som knappt uppmärksammades alls. Under årens lopp har det, ivrigt påhejat av handeln, vuxit fram en tradition som från år till år verkar bli allt starkare. Men helt okontroversiellt är det inte.
Allt fler irriterade röster hörs och ses i krönikor och i inlägg på sociala medier. Det är inte Halloween som firande man opponerar sig emot. Inte heller "Bus eller godis"-tiggandet vid dörren även om en del konstaterar att det är en konstig sed att lära barnen hota sig till snask.
Nej, den gemensamma nämnaren för frustrationen är den totala bristen på samordning och koordination i firandet. Här i Sverige är det lite hipp som happ med vilken dag man tigger godis och den 31 oktober som är det historiskt korrekta datumet har inte alls anammats här. Man tar helt enkelt en dag som passar bra i den egna kalendern. Jaha, träning på onsdag och körsång på torsdag, ja men då får ni gå på fredag då. Jaså, vill ni gå med kusinerna också? Ja, men gå på lördag också då!
Länk till artikel från 2017 om den relativt unga traditionen med svenskt Halloweenfirande, och om det hur det individanpassade firandet vi gett oss in på skapar både förvirring och irritation.