LRF bjöd in lokalpolitiker och tjänstemän på kosläpp och framtidssnack
För fjärde året i rad bjöd kommunens lantbrukare in politiker och tjänstemän till en gemensamhetsdag där kunskap om och höjd medvetenhet kring lantbrukarens vardag, närodlat och lokalproducerat samt LRFs verksamhet stod på agendan. Årets mötesplats var gården Ekedal i Håbo-Tibble där lantbrukaren Clas Johansson med familj drivit lantbruk i flera generationer.
Carl Aschan, LRF Mälardalens ordförande, berättade bland annat att Sverige endast är självförsörjande med tre livsmedel: morötter, socker och mjöl.
Det har vid det här laget hunnit bli en mångårig tradition för LRFs lokalavdelning att träffa kommunens politiker och tjänstemän mitt ute i "klorofyllet" - eller mitt i verksamheten = verkligheten. Politikerna och tjänstemännen har genom åren åkt höskrinda ut på Lennartsnäshalvön (2016), åkt busstur mellan några av gårdarna i Bro och sett ett mobilt slakteri (2017), samt lyssnat på klimatforskaren Per Holmgren (2018).
I förra veckan var det dags igen för en höja-kunskapen-och-medvetenheten-om-lantbrukets-verklighet-dag. Den här gången med kosläpp och närodlad och närproducerad lunch på gården Ekedal som ligger i Håbo-Tibble, på gränsen till Håbo.
Politiker och tjänstemän bjöds på ett par informativa och lärorika timmar där LRFMälardalens ordförande Carl Ashan tillsammans med några av kommunens lantbrukare, bland annat Clas Johansson på Ekedal, Daniel Riesterer på Ådö, Henrik Tesch på Kvarnnibble samt krister Sjögård på Norrboda berättade om vardagen som lantbrukare och de svårigheter de dagligen ställs inför. Som ett tungjobbat regelverk, tuffa konkurrensvillkor mot internationell massuppfödning av djur, torkan förra sommaren, foderbrist, upphandlingsproblematik där reglementet försvårar för lokalproducerat, och så vidare.
I förra veckan var det dags igen för en höja-kunskapen-och-medvetenheten-om-lantbrukets-verklighet-dag. Den här gången med kosläpp och närodlad och närproducerad lunch på gården Ekedal som ligger i Håbo-Tibble, på gränsen till Håbo.
Politiker och tjänstemän bjöds på ett par informativa och lärorika timmar där LRFMälardalens ordförande Carl Ashan tillsammans med några av kommunens lantbrukare, bland annat Clas Johansson på Ekedal, Daniel Riesterer på Ådö, Henrik Tesch på Kvarnnibble samt krister Sjögård på Norrboda berättade om vardagen som lantbrukare och de svårigheter de dagligen ställs inför. Som ett tungjobbat regelverk, tuffa konkurrensvillkor mot internationell massuppfödning av djur, torkan förra sommaren, foderbrist, upphandlingsproblematik där reglementet försvårar för lokalproducerat, och så vidare.
Men också om styrkan i ett nära samarbete inom LRF och framtidsförhoppningar. Hjärtefrågor helt enkelt! Den lokala LRFgruppen för Upplands-Bro och Håbo har med stöd av LRF Mälardalen genomfört dessa utbildningsdagar för att skapa en nära kontakt med beslutsfattarna och samtidigt höja kunskapsnivån.
Clas Johansson välkomnade besökarna till Ekedal och berättade att man dukat fram en närodlad och lokalproducerad lunch bestående av äppelmust, korv och hamburgare från Kvarnnibble Gård, och hamburgerbröd bakade på mjöl från Norrboda Gård av Bageri Mazarin i Bro. När alla försett sig tog Carl Aschan över ordet:
-I Sverige är vi endast självförsörjande med tre livsmedel: morötter, mjöl och socker. Vi är alltså i en beroendeställning där vi måste importera vår mat vilket gör oss sårbara. Det är varken hållbart ur ett miljöperspektiv eller ur en krissynpunkt utan är något vi aktivt skulle behöva förändra och förbättra.
Daniel Riesterer fyller i:
-Den här typen av kunskap är viktig att våra beslutsfattare har för att kunna fatta rätt beslut. Här i Upplands-Bro och i Mälardalen har vi fantastiskt jord, det är lite av Sveriges kornbod kan man säga. Samtidigt som vi hela tiden tar bördig åkermark i besittning för att bygga bostäder, handelslador och industrifastigheter, har vi alltså ett produktionsunderskott. Hade medvetenheten om det varit större hade kanske andra beslut fattats, beslut som varit bättre för framtiden.
Just samverkan mellan jordbrukare, politiker och kommun/stat är något som kan och måste bli bättre. Lokalt, regionalt och nationellt. Och internationellt. Jordbruksfrågorna kommer allt högre på agendorna i takt med att beslutsfattarna inser att livsmedelsförsörjningen inte är något man kan ta för givet, men ännu så länge finns stor förbättringspotential då kunskapsluckorna är stora.
-Gemene man börjar vakna, absolut, men det går långsamt. För långsamt om du frågar oss som abetar i jordbrukssektorn. Det man måste vara medveten om är att den jordförstörelse som sker i och med att man tar jordbruksmark i anspråk när man bygger är oåterkallelig. Det går liksom inte att göra om, göra rätt när väl stadsdelen eller handelsområdet ligger där.
Clas Johansson välkomnade besökarna till Ekedal och berättade att man dukat fram en närodlad och lokalproducerad lunch bestående av äppelmust, korv och hamburgare från Kvarnnibble Gård, och hamburgerbröd bakade på mjöl från Norrboda Gård av Bageri Mazarin i Bro. När alla försett sig tog Carl Aschan över ordet:
-I Sverige är vi endast självförsörjande med tre livsmedel: morötter, mjöl och socker. Vi är alltså i en beroendeställning där vi måste importera vår mat vilket gör oss sårbara. Det är varken hållbart ur ett miljöperspektiv eller ur en krissynpunkt utan är något vi aktivt skulle behöva förändra och förbättra.
Daniel Riesterer fyller i:
-Den här typen av kunskap är viktig att våra beslutsfattare har för att kunna fatta rätt beslut. Här i Upplands-Bro och i Mälardalen har vi fantastiskt jord, det är lite av Sveriges kornbod kan man säga. Samtidigt som vi hela tiden tar bördig åkermark i besittning för att bygga bostäder, handelslador och industrifastigheter, har vi alltså ett produktionsunderskott. Hade medvetenheten om det varit större hade kanske andra beslut fattats, beslut som varit bättre för framtiden.
Just samverkan mellan jordbrukare, politiker och kommun/stat är något som kan och måste bli bättre. Lokalt, regionalt och nationellt. Och internationellt. Jordbruksfrågorna kommer allt högre på agendorna i takt med att beslutsfattarna inser att livsmedelsförsörjningen inte är något man kan ta för givet, men ännu så länge finns stor förbättringspotential då kunskapsluckorna är stora.
-Gemene man börjar vakna, absolut, men det går långsamt. För långsamt om du frågar oss som abetar i jordbrukssektorn. Det man måste vara medveten om är att den jordförstörelse som sker i och med att man tar jordbruksmark i anspråk när man bygger är oåterkallelig. Det går liksom inte att göra om, göra rätt när väl stadsdelen eller handelsområdet ligger där.
Något som också engagerar landets lantbrukare är svårigheterna att vinna upphandlingarna när skolor, förskolor och äldreboenden ska köpa in sin mat. Carl Ashan riktar sig här särskilt till de närvarande tjänstemännen, men även politikerna:
-Det går inte att vinna i upphandlingarna när man jagar billigaste pris hela tiden. Vi i Sverige är chanslösa. Vi har närmare tusen lagar och förordningar att hålla oss efter medan brasilianarna, irländarna och thailändarna knappt har några. Vår djurhållning är fantastisk och köttkvalitén hög, men vi tvingas gång på gång se våra produkter väljas bort till förmån för "ekologisk" thailändsk kyckling eller brasiliansk nötfärs på grund av priset. Där måste ni som gör upphandlingarna bli mycket bättre på att formulera era kravspecifikationer så att kött till exempel som inte producerats på ett hållbart sätt och som har långa transporter inte blir det som serveras till våra barn och våra äldre.
Fjolårstorkan fanns så klart också med på dagens agenda. Bland annat pratade man om skillnaderna för de jordbrukare som har sina gårdar Mälar-nära och de som, likt Clas Johanssons Ekedal, endast har det egna vattnet att förlita sig på.
-Torkan förra året slog hårt. Tyvärr ser vi ju redan nu när grundvattennivåerna, här och på många andra håll i landet, redan ligger långt under det normala att det blir ytterligare ett utmanande år. Idag släpper ju jag ut mina kor och kalvar för första gången för i år, men jag kommer behöva ta in dem på kvällarna, för gräset räcker helt enkelt inte till. Så här års brukar det inte vara några som helst problem men den torra vintern och våren har satt sina spår, berättar Clas Johansson.
-Det går inte att vinna i upphandlingarna när man jagar billigaste pris hela tiden. Vi i Sverige är chanslösa. Vi har närmare tusen lagar och förordningar att hålla oss efter medan brasilianarna, irländarna och thailändarna knappt har några. Vår djurhållning är fantastisk och köttkvalitén hög, men vi tvingas gång på gång se våra produkter väljas bort till förmån för "ekologisk" thailändsk kyckling eller brasiliansk nötfärs på grund av priset. Där måste ni som gör upphandlingarna bli mycket bättre på att formulera era kravspecifikationer så att kött till exempel som inte producerats på ett hållbart sätt och som har långa transporter inte blir det som serveras till våra barn och våra äldre.
Fjolårstorkan fanns så klart också med på dagens agenda. Bland annat pratade man om skillnaderna för de jordbrukare som har sina gårdar Mälar-nära och de som, likt Clas Johanssons Ekedal, endast har det egna vattnet att förlita sig på.
-Torkan förra året slog hårt. Tyvärr ser vi ju redan nu när grundvattennivåerna, här och på många andra håll i landet, redan ligger långt under det normala att det blir ytterligare ett utmanande år. Idag släpper ju jag ut mina kor och kalvar för första gången för i år, men jag kommer behöva ta in dem på kvällarna, för gräset räcker helt enkelt inte till. Så här års brukar det inte vara några som helst problem men den torra vintern och våren har satt sina spår, berättar Clas Johansson.
-Det låga grundvattnet och vårens torra väderlek är något vi måste vara väldigt uppmärksamma på. Redan nu har ju flera markbränder utbrutit i landet och där tror jag det är viktigt med samverkan mellan lantbrukarna i kommunerna och räddningstjänsten, säger Carl Aschan. Lantbrukarna vittnar om att det fullständigt dammar igen så fort de krafsar lite i marken. Bara någon centimeter ner under ytan är det fnösktorrt och i skogen är det inte bättre!
Det fanns mycket att prata om så dialogen fortsatte även när sällskapet drog sig bort mot ladugården och det stundande kosläppet.
Om Astrid Lindgrejs Ronja och Birk hade sina vårskrik så kan man lugnt säga att korna har sina alldeles egna vårbröl! Som de lät. Och som de studsade runt med glädjefnattig skutt och krumsprång. Några mojsade ner huvud och nos i jorden och gräset och även om några av kalvarna initialt var lite avvaktande gick det verkligen inte att ta miste på att glädjen var stor.
Det fanns mycket att prata om så dialogen fortsatte även när sällskapet drog sig bort mot ladugården och det stundande kosläppet.
Om Astrid Lindgrejs Ronja och Birk hade sina vårskrik så kan man lugnt säga att korna har sina alldeles egna vårbröl! Som de lät. Och som de studsade runt med glädjefnattig skutt och krumsprång. Några mojsade ner huvud och nos i jorden och gräset och även om några av kalvarna initialt var lite avvaktande gick det verkligen inte att ta miste på att glädjen var stor.