Avslutsbanner
Avslutsbanner topp 2
Förstasidan Fredagen den 29 mars 2024 - klockan 11:02 Tipsa redaktionen
Sök     Publicerade    Arkiv        Sökhjälp
« Föreg. Nästa »

Tipsa en vän om denna artikel:
Till:
Från:

Är skam grunden för vårt behov av att snacka skit om andra?
Krönika Favorit i repris


Doris krönika 2013-03-29


För ett par helger sedan besökte jag den billiga matbutiken där jag ibland nedlåter mig till att göra familjens matinköp. Ganska ofta om jag ska vara ärlig, eftersom många av deras konstiga produkter faktiskt är både bättre och billigare än våra präktiga svenssonmärken. Trots hästpanik och spår av gristrynen (enligt säkra källor på torgets skvallerbänkar).

Vanligen är kassapersonalen i den här matbutiken ett under av service och välmenande småprat. Men just denna lördag var den ordinarie kassörskan ersatt av en surmulen klon som envist undvek all mänsklig kontakt. Denna klon hade dessutom svårt att förena arbetsmålen kundfokus, tempo och logistikplanering och valde istället att lägga all sin arbetskapacitet på ett personligt hastighetsrekord i varublippning. Om jag hade haft PK* på Guinness World Records hade jag ringt upp dem för en seriös tidtagning. (Tyvärr har jag fler PK på psykakuten än på Guinnes)

Istället försökte jag behålla min värdighet genom att packa fort som fan och ändå se lagom cool ut.
Svårt! Jag tyckte att alla stirrade och i smyg himlade med ögonen. Suckade över puckot som packade fel och fick packa om när påsarna sprack. På insidan nådde min stresskurva farligt höga nivåer men jag bet ihop. Jag sabbade två välmanikyrerade naglar och slarvade bort en (blippad!) vitlök under hetsen att hålla samma takt som kassörskan. Trots min panikpackning mosades både bananer och kakförpackningar när kassörskan envist fortsatte att langa ner den ena grejen efter den andra på bandet.

Frågan är varför jag teg och led?
Varför bad jag inte kassörskan vänligt men bestämt att chilla lite så att jag hann ta hand om grejerna i samma takt som hon blippade in dem i kassan? Istället kom jag på mig själv med att skämmas över att alla kunder bakom mig i kön i lugn och ro kunde stå och studera varje stressat misstag jag gjorde.

Jag skämdes över att jag lät kassörskan förminska mig inför alla utan att jag sa ifrån.
Jag teg och åkte hem med näven knuten i fickan. När skammen lagt sig kom ilskan. Fan! Jag fyllde fem matkassar veckan före lön, gott folk! Och åkte hem med känslan av att ha varit till besvär! Va? Fy fan vilken dålig service. Vilken surkärring!

Och genast ville jag twittra, facebooka och snacka skit om den värdelösa butikskedjan och deras värdelösa kundservice. Men så sansade jag mig. Gav Bosse en het kyss, hällde upp en stor, stark skogshuggardrink, slog mig ner i tänkarfåtöljen och började analysera min reaktion över händelsen.
Om man kunde träna upp sin sinnesnärvaro så att det föll sig naturligt att på ett trevligt sätt säga till direkt när en situation känns obehaglig, istället för att må dåligt i tysthet, då kanske utgången av en liknande händelse skulle bli ett skrattanfall istället för ett mörkt och illvilligt hämndbegär. Om jag leende hade sagt Hallå, hej kan du sakta ner lite jag hinner inte med? kanske kassörskan hade skrattat tillbaka och förklarat att hon suttit i egna tankar för ett par minuter.

Enligt Eriksons psykosociala utvecklingsteori utvecklar vi skam om vi uppfostrats med för snäva regler eller med inga regler alls. Erikson menar att om 3-åringen inte lyckas ta sig igenom trotsåldern på ett tillfredsställande sätt utvecklar hen en benägenhet att som vuxen känna skam inför sina tillkortakommanden och tvivel på sin egen person. Om min teori stämmer att benägenheten att snacka skit och sprida illvilligheter om andra är kopplat till känslan av skam och otillräcklighet, bör Eriksons förklaring betyda att mitt vuxna umgänge till stor del består av fd krisande småungar med oförmögna föräldrar. Alltså med tanke på allt skitsnack om chefer, släktingar, grannar och kollegor jag får höra på middagar och under fredagsdrinkar.

Så istället för att klaga på din taskiga service kassakassörskan, vill jag nu tacka dig!
Utan upplevelsen i din butik hade jag varit en filosofisk tankevurpa fattigare. Du fick mig att reflektera och utvecklas istället för att regrediera och slå tillbaka som en barnunge. Jag vill härmed meddela att jag tack vare denna upplevelse slutligen lyckats ta mig igenom 3-åringens trotsålder på ett för mig tillfredsställande sätt och har klivit ett steg vidare upp på Eriksons utvecklingstrappa.

Vi ses runt 7-årskrisen.
Och på Facebook såklart!

Din Doris.

* PK = Personliga Kontakter


Tipsa en vn Skriv ut



Kalender

Det finns inga kommande händelser i kalendern.
avståndsannons

Läkare utan gränser 18 pluggannons

Sjöräddningen

Röda Korset Ukraina mars 2022

Barncancerfonden pluggannons

UBROs egen

Röda Korset Medmänniska

Facebook

Rädda Barnen

Toppbanner UBRO

UNHCR artikelannons människor i nöd mars 22

UBRO Panorama gif-fil

Håll Sverige rent artikelannons jan 23

Suicide Zero

Avslutsbanner topp
UBRO
Ansvarig utgivare:   Karin Sidén
Webmaster:   Karin Sidén
Tipsa redaktionen