Det var en gång en flicka som hette Linda. Hon bodde med sin mamma och sin pappa och sina systrar i en idyllisk del av vår grannkommun Bålsta. Linda var en stark, nyfiken och sprudlande tjej som gillade tillvaron, gillade skolan och som ville gå sin egen väg. Som inte ville vara som alla andra. Något som inte uppskattades av alla runt i kring. Som lockade fram det värsta ur några av skolkamraterna.
Skolan blev på kort tid ett helvete för Linda och trots fantastiskt stöd från många bröt skolkamraternas mobbing ner den starka, sprudlande och egensinniga flickan. Några dagar innan Linda skulle fylla 14 orkade hon inte längre. Hon tog sitt liv.
Kvar fanns Lindas familj, vänner och skolpersonal som sett och kämpat på hennes sida. Kvar fanns också alla de som sett men inte gjort något. Och de som med sina handlingar och sina ord nött ner en ung flickas livslust. Som släckt en ung människas livslåga.
Ur sorgen och förtvivlan växte snabbt något annat. En insikt att det bara inte fick sluta så här. Att Lindas allt för korta livsresa skulle ta slut i och med den oåterkalleliga tragedin och den hjärtskärande begravningen. Pappa Arne förklarar:
-Vår familjs självklara val efter kraschen var att fortsätta och gå vidare som familjen alltid gjort tidigare: lösa problem istället för att grotta i dem. Vi ville hjälpa ungdomar undan det Linda varit med om och kände starkt att kunde vi rädda en annan medmänniska undan det Linda varit med om så har vi lyckats. Så finns det ett ljus i mörkret.
De bestämde sig för att starta en stiftelse i Lindas minne. En stiftelse de döpte till
Våga va' dig själv och vars hela syfte är att hjälpa ungdomar att våga (och orka) vara sig själva. Att stärka ungdomar samtidigt som man också arbetar med acceptans och tolerans. Du är ok som du är! Du duger! Han och hon duger! Vi är alla ok oavsett vem vi är. Om vi är långa, korta, halta, springer snabbt, springer långsamt, har glasögon, putrumpa, rött hår eller små öron. Vi är ok också om vår mamma läspar, om pappa är född i ett annat land, om vi tycker om att plugga eller om vi har svårt att läsa.
Tyvärr är verkligheten en annan. I alla tider har vi människor mobbat, utestängt och fryst ute skolkamrater, arbetskamrater, grannar och andra i vår omgivning. Vi kommenterar, pekar ut och påpekar, förnedrar, kränker och är respektlösa. Ibland omedvetet genom en förflugen kommentar. Ofta fullt medvetet. Med en agenda.
På sociala medier frodas elakheter och trolltyg, och det verkar inte finnas någon gräns för vad man kan skriva till en annan människa. Inget filter. Ingen empati. Ingen som helst nåd. Titta bara på Trolljägarna på TV så förstår du hur grymma också vuxna människor kan vara. Där ute, mitt "i smeten" finns våra ungdomar. Som läser och påverkas. Arne säger:
-Att vår verksamhet växt till det den är idag hade vi aldrig kunnat drömma om. Efter första årets läger på Biskops-Arnö i Bålsta, bestämde vi oss: det här ska leva vidare, det gör skillnad! Sedan dess har samhället bara blivit kallare och kallare. Till en del beroende på sociala medier -där mobiler och datorer gjort att vi mer och mer fjärmat oss från varandra. Ett användbart och bra hjälpmedel har liksom förvandlats till ett stjälpmedel...
Arne utvecklar sitt resonemang:
-Då, när vi startade Våga va' dig själv, var det långt ifrån alla som hade en mobil. Då fanns inte smartphones, facebook etc. På senare år har sociala medier vuxit fram som en ny arena för mobbing och kränkningar. Det går liksom inte att komma ifrån sina plågoandar längre. Dygnet runt finns de, bara ett knapptryck bort. Oavsett om du är i skolan, hemma eller bortrest. Med Våga va' dig själv arbetar vi förebyggande via goda exempel och positiva aktiviteter som är socialt interagerande och som stärker individen.
Många aktörer som arbetar med tolerans och antimobbingBehovet av motpoler, av organisationer och människor som faktiskt bygger upp i stället för att förstöra, som stärker individer istället för raserar deras själförtroende, är gigantiskt. Det finns en hel del. Och de gör skillnad! Där finns till exempel Friends, LikaOlika - och Våga va' dig själv.
Nu har stiftelsen funnits i
14 år. Hundratals och åter hundratals ungdomar i åldrarna 12-16 år har tillbringat delar av sina sommarlov på Våga vara dig själv-läger. Ungdomarna kommer från hela landet och för många är det minnen för livet som skapas.
En av dem som varit med på Våga vara dig själv-läger är snart 16-åriga Rintje från Bro.
-Sommaren 2017 var jag på mitt första läger. Det var en helt fantastisk upplevelse. Vi hade så himla roligt tillsammans att när jag klev av tåget hemma och mötte mamma där på stationen så sa jag inte hej eller så - jag sa direkt: Får jag åka nästa sommar igen?!? Det var det enda som fanns i huvudet där och då, att det här vill jag göra igen!
Och efter lägerveckan sommaren 2018, lika fantastisk den som den första, fick Rintje möjligheten att utbilda sig till ledare, en utbildning han nu är mitt inne i.
-Ungdomsledarna är jätteviktiga på lägren. Självklart finns det vuxna där också: Lindas mamma och pappa är där. Mika, hennes idrottslärare, också. Och ytterligare vuxna ledare. Men så finns också ungdomsledarna som ansvarar för en hel del av aktiviteterna, väckning och annat praktiskt. Och när jag var på lägret nu i somras kände jag verkligen att jag vill fortsätta vara en del av det här. Så när jag erbjöds möjligheten att utbilda mig till ungdomsledare tvekade jag inte en sekund!
Som ungdomsledare kommer mer ansvar förstås, och man är där på lite andra villkor än de andra ungdomarna, men det är samtidigt en spännande utmaning.
-Våga vara dig själv får mig och de allra flesta att växa och må bra. Vi får nya vänner och lärdomar för livet. Och platsen lägren hålls på är ett paradis! Vettra heter det och ligger vid Vätterns strand. Lägergården ligger precis vid sjön, med klippor och liten strand, och skogen inpå. Där finns allt man kan önska sig på en lägervistelse!
Rintje berättar om fullspäckade dagar med samarbets- och trygghetsövningar, utmanande aktiviteter, teater, måleri, bad och glass - massor med glass. Han berättar om samtal om att få vara den man är, att alla duger. Om vikten av tolerans och hänsyn, hur vi faktiskt måste kunna samarbeta med alla. Kanske inte nödvändigtvis bli bästa kompis med alla, men kunna samarbeta. Acceptera varandra. Respektera varandra.
Hur tas det emot av ungdomarna? Som kanske är vana att kunna stå över?
-För en del blir det definitivt jobbigt. Det är inte så att man kan dra sig undan och låta bli någon aktivitet. Alla ska vara med. Och man ska kunna samarbeta med vem som helst. Det händer att ungdomar blir hemskickade för att de inte följer reglerna eller faktiskt själva väljer att åka hem för att upplägget inte passar dem. Men de allra flesta är nog ändå som jag och är stormförtjusta.
Rintje fortsätter:
-Vi har lite träffar under året också, så det är inte bara lägerveckorna. Det är väldigt roligt att träffa alla igen. Eftersom vi bor i hela landet, några till och med i andra länder, så är det inte helt lätt att träffas regelbundet, men vi håller ju kontakten via sociala medier och så. Våra föräldrar har fått vara med på Våga vara dig självdagarna, så att de lättare kan förstå vad det är vi får uppleva. På så sätt får de ju också ett ansikte på alla ledare och nya kompisar som jag berättar om och det tror jag de uppskattar.
Nu väntar snart steg tre i utbildningen till ungdomsledare. Rintje ser fram emot att träffa kompisarna och ledarna och att lära sig mer om personlig utveckling, ledarskap och teambuilding.
