Att segla på Medelhavet gav mersmak för Sjöscouterna

Kerstin Nordell (15), Filippa Dellstig (16), Amanda Hjelt Löfstedt (15), Mark Johansson (17), Whilliam Devinegård (16) och Fredrik Renström (17) heter de sex sjöscouterna som gjorde en drömresa i påskas.

Att segla i Kroatien blev inte bara en drömresa och en fantastisk upplevelse utan också en självförtroendeboost utan dess like!

-Vi har vuxit under den här resan. Nu vet vi att vi kan - och det är en skön känsla! säger Kerstin när hon sammanfattar vad seglatsen gett de unga deltagarna.

-Det är ju precis det scouterna handlar om, konstaterar Tobias "Tobben" Andersson, en av tre ledare som var med i Kroatien. -Att testa sina gränser. Learning by doing!

Förutom Tobias "Tobben" Andersson var även ledarna Erik Ljungqvist och Stefan "Gåve" Gåvefeldt med på äventyret i Kroatien.

-Segla i Kroatien kändes ouppnåeligt. Som en dröm som knappast skulle kunna bli verklighet, säger Mark som möjligen var den som slängde ur sig förslaget när gruppen brainstormade i augusti. 

Den äldsta gruppen brukar göra något tillsammans som är utöver de vanliga hajkerna och gemensamma lägren. Vad man hittar på varierar från år till år och grupp till grupp. För två år sedan tillbringade man till exempel 10 dagar till fjälls. Den förflugna kommentaren om en seglats i Kroatien blev till ett frö som fick fäste och som började gro. Till en början kändes det som ett väldigt avlägset mål, något att fästa blicken mot som kanske kunde leda till något annat spännande (som talesättet sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna ungefär...), men så sakteliga utkristalliserade sig drömmen om Kroatien allt klarare och i januari-februari i år blev den mer än bara en skimrande och fluffig dröm.

-Senast vi gjorde en riktigt häftig resa med ungdomsgruppen var 1989 så därför kändes det som att det var dags igen. Segla i Kroatien blev till ett drömmål för oss alla, kanske inte helt realistiskt, men ändå en spännande och lockande utmaning. Utmaningen antogs av oss alla så det var bara att sätta igång och jobba ihop pengar. Jag kollade upp vad det finns för olika stipendier att söka, och skickade till slut in ansökningar till fyra möjliga givare samtidigt som ungdomarna började jobba frenetiskt för att samla in pengar. De anordnade caféer, hade Halloweenvaka och så vidare. I december beviljades en av stipendieansökningarna och i januari kom så nästa glädjebesked. Plötsligt var Kroatien inte bara ett drömmål utan faktiskt ett nåbart och möjligt mål, berättar Tobben.

-Att göra en sådan här resa kostar ju en del och vi tycker att ungdomarna ska vara med och jobba in pengarna. Det blir en del i erfarenheten och ökar samtidigt sammanhållningen och vi-känslan. Den här resan är något vi tillsammans gjort möjlig! Det skulle inte alls vara samma grej om föräldrarna rakt av pytsade in hela summan, säger ledaren Stefan "Gåve" Gåvefeldt och får medhåll av de andra.

Tobben berättar att han också kontaktade charterbolaget som hyrde ut båten och förklarade att de var scouter som skulle göra resan och undrade om det gick att göra något på priset.

-Eftersom det var lågsäsong så var det ju redan ganska billigt att hyra, men företaget gick med på ytterligare ett par tusenlappar i rabatt! Hur bussigt som helst! För oss betydde ju de tusenlapparna mycket och för dem var rabatten smart good-will.

I arla morgonstund, vid sisådär halv fyra på lördagsmorgonen, den 8 april, inleddes så resan mot Kroatien och en veckolång seglats i Medelhavet.

Ungdomarna berättar glatt om sina upplevelser. Det bubblar fram massor med minnen om språkförbistringar i de små matbutikerna längs rutten, hjälpsamma människor i hamnarna när man skulle lägga till (- med aktern först som man alltid gör i Kroatien!), hur förvillande det var att styra med ratt första dagen, spåren som finns kvar på många husfasader efter skottsalvor, de små vindlande gränderna i de vackra kuststäderna, all fisk och skaldjur som serverades på restaurangerna, Tobbens offer till solgudarna första dagen (han tappade solglasögonen vilket senare omformulerades till en lyckad och välinvesterad offergåva eftersom vädret var sagolikt hela veckan) och så vidare. 

De bubblar vidare om trånga hytter, vackra vyer, möjligheten att dra sig undan för den som så önskade, hur lite skärmtid det faktiskt blivit och arbetsfördelningen ombord. För ett som är säkert: att tillbringa en vecka ombord på en segelbåt i Medelhavet må låta som avkoppling och semester men innebär också en hel del arbete. Från morgon till kväll.

-Ja, det var tidig väckning varje dag. Sedan skulle några fixa frukost medan andra gjorde båten klar för avfärd. Vi planerade rutten efter väderprognosen, så varje dag fick vi navigera och sköta färdplaneringen. När vi seglade var det ju alltid några som hade "vakten", men också några som var matansvariga, så det var definitivt inte bara att slappa och sola, berättar Mark.

-Seglingen var ju superkul, det bästa med hela resan, särskilt när det blåste lite mer, men var också en utmaning för dem som hade kökstjänstgöring. Att stå nere i kabyssen och laga mat samtidigt som båten lutar för fullt och gungar av vågorna från motorbåtarna är inte lätt! Det upptäckte jag första dagen när jag var den som styrde. Plötsligt skrek de nerifrån kabyssen att jag skulle sluta luta båten så förskräckligt, säger Filippa.

-Ja, men jösses! Vi kunde knappt stå där nere! Du seglade ju hårt som bara den så båten lutade massor, skrattar Fredrik som var en av dem som klamrade sig fast vid spisen. Och så kom stridsbåtarna dessutom. De bara dundrade förbi i ett långt led och drog upp höga vågor!

Dagsetapperna var lite olika långa, men sammanlagt blev det ungefär 200 distansminuter avklarade på sex dagar, varav ungefär hälften seglades. Längs dagsetapperna blev det en del strandhugg i små vikar. Det galet klara vattnet, med siktdjup på upp mot 10 meter, inbjöd till dopp. Uppfriskande dopp.

-Ja, det var väl inte direkt varmt. Typ 15-16 grader kanske, men det är ju ungefär vad svensk sommar kan erbjuda så vi badade medan de på andra båtar satt i jacka och mössa i sittbrunnen och bara stirrade, säger Amanda och fortsätter med ett skratt: 

-Och låg man bara i ett tag så domnade man liksom bort och då var det ju skönt!

Att lägga till i hamnarna var en spännande utmaning eftersom båten dels var mycket större än gänget var vana vid och dels för att man alltid lägger till med aktern först i kroatiska hamnar. De konstaterar tacksamt att alla var snälla och hjälpsamma när de kom intuffande i hamnarna och att det allt eftersom veckan gick gick bättre och bättre att lägga till.

-Ungdomarna har verkligen fått jobba hårt den här veckan. När vi kom in i den planerade natthamnen skulle det läggas till, handlas, lagas mat, diskas, slängas sopor, städas och förberedas inför natten. Först efter middagen blev det tid för strandhugg och kortspel, berättar Gåve. 

-Att handla var inte helt lätt. Det tog tid att hitta det vi skulle ha. Och bara det här att planera måltider och handla för 9 personer... I de mindre städerna och hamnarna kunde de ingen eller väldigt lite engelska så ibland tog vi hjälp av Google translate för att hitta rätt ord för det vi sökte. Kryddor till exempel var inte lätt. Men det var lärorikt att få klara av det själva. Vi har verkligen lärt oss massor! säger Whilliam.

-Den här veckan i Kroatien har lärt oss att allt är möjligt! Att vi kan, bara vi vill och anstränger oss. Vi har ju som scouter alltid fått lära oss att samarbeta och lösa problem, så det är inget nytt, men nu har vi verkligen lärt oss massor! konstaterar Kerstin.

-Ja, vi ledare ser verkligen en stor utveckling hos ungdomarna. De har vuxit enormt av den här resan och det är så kul att få vara med om en sådan grej! Hela resan, från första träffen i augusti fram till nu har varit en enda lång övning i samarbete och i att ta ansvar. Från planeringsstadiet, till arbetet med att samla ihop pengar och så nu själva höjdpunkten och examenstillfället, seglatsen. Och de har verkligen gjort sig förtjänta av MVG i betyg, både som grupp och som individer, säger Tobben.