Alexander startar Ådö HVBhem på Ekbacken

Långt ute på Ådöhalvön, strax innan allmän väg slutar, ligger den före detta sommarkolloidyllen Ekbacken. Fastigheten som sedan två år ägs av Alexander Ellebo har stått tom några år och bara väntar på att få fyllas av liv och rörelse igen.

-Ekbacken är på väg att blomma upp igen. Platsen är fantastisk och i den här miljön hoppas jag att vi kan skapa ett HVBhem som gör skillnad och som gör gott. Till min hjälp har jag Peter Strålman som är verksamhetschef. Peter har mångårig erfarenhet av att arbeta med ungdomar som av en eller annan anledning har det svårt och har genom åren startat upp flera liknande verksamheter. Med hans erfarenhet och kunskap och med vårt engagemang planerar vi för en långsiktig verksamhet där ungdomar i 13-17-årsåldern som av olika anledningar hamnat på glid förhoppningsvis ska få hitta framtidstro och självkänsla.

-Den här platsen har en magisk effekt på besökarna. Man hamnar i ett lugn som vi hoppas att även killarna som ska bo här kommer att smittas av. Vi har alla möjligheter att skapa en miljö och en verksamhet som gör skillnad, fyller Peter i.

Ingen av herrarna kommer härifrån. Alexander härstammar från Gävletrakten och Peter från Småland, men det märks att Ekbacken och Ådö ligger dem varmt om hjärtat.

-Jag har varit här en hel del genom årens lopp och tvekade inte en sekund när Ekbacken var till salu. Då, för drygt två år sedan, hade jag en längre tid känt att ett karriärbyte var behövligt. Att jag behövde göra något som gör gott för andra. Helt enkelt göra något med bättre karma! Tanken på HVB-hem hade börjat gro och jag spanade efter lägliga fastigheter. Med tanke på fastighetens storlek och närhet till Stockholm var Ekbacken en lyckträff, säger Alexander och fortsätter:

-Att det sedan skulle ta nästan ett år att få ansökan om att få starta ett HVB-hem godkänd hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Min ansökan hamnade mitt i flyktingkaoset som rådde hösten och vintern 2015 och hamnade helt enkelt en bit ner i priolistan. Nästan omgående fick jag dock förfrågningar om att hyra ut fastigheten till företag som ville driva asylboenden och boenden för ensamkommande, men jag hade bestämt mig för att det var ett HVB-hem jag ville starta och driva. Jag vill hjälpa ungdomar, svenska ungdomar - och med det menar jag inte blonda, blåögda ungdomar, utan svenska medborgare. Från helsvensk bakgrund eller invandrarbakgrund spelar ingen roll, men jag känner att de ungdomarna inte får glömmas bort nu i den situation vi hamnat i med den stora ström av asylsökande ensamkommande ungdomar som flytt hit.

Alexander visar den ansökan om HVB-hemsverksamhet han skickade in till myndigheterna. Där framgår att verksamheten riktas mot killar och tjejer i åldern 13-17 år. Sedan dess har han tänkt om lite grann.

-På inrådan av andra, däribland Peter, har jag beslutat att vi bara kommer att ta emot killar. Det innebär att Ådö HVB, som verksamheten heter, kommer att husera upp till åtta killar i åldrarna 13-17 år. Det är killar som kommer från olika familjekonstellationer, med olika socioekonomisk bakgrund, med olika problematik i bagaget men med det gemensamt att de kommit på glid i samhället. De riskerar att fastna i kriminalitet och annat negativt om man inte bryter upp dem från deras sociala sammanhang. Vi har ett antal samarbetskommuner, både inom Stockholms län och någon en bit härifrån. Med HVB-hemsplacerade ungdomar är det ju så att det sällan är lämpligt att de bor alldeles nära hemmaplan, men samtidigt så bör det vara relativt enkelt för familjen att kunna komma och hälsa på så man vill ju inte heller att ungdomarna ska placeras i en annan landsände. 

Killarna kommer att gå i skolan här i Upplands-Bro under den tid de bor på Ekbacken och man kommer också uppmuntra dem till att fortsätta med eventuella fritidsaktiviteter inom idrotten till exempel.

-Vi vill ju stärka killarna och bygga upp deras självkänsla för att på så sätt i förlängningen få dem till att orka bryta negativa band. Det är en lång process som kräver en enorm styrka av individen och det blir ju vår uppgift att ge dem redskapen till att klara av det. Vi måste också vidga deras perspektiv, ge dem alternativ till strulet och visa dem på alla möjligheter som faktiskt finns om man väljer att lämna den inslagna vägen. Men det finns ju inte ett framgångsrecept, en manual. Varje individ är unik och det gäller att hitta just den individens nycklar. Vi måste helt enkelt lyckas fånga killarnas intresse och fokus. Det kan vara genom fotbollen, musiken, konsten, snickrande, skapande, djurskötsel, att få lära sig om växter, att få ansvar för något viktigt - helt enkelt att ges möjligheten att vidga sina vyer, förklarar Peter. Alexander fyller i:

-Att vara ute i skog och mark är en lisa för själen och ett stort personligt intresse för mig, som jag hoppas att åtminstone några av killarna smittas av. Både Peter och jag är inbitna fiskeentusiaster vilket vi gärna delar med oss av. Vi har ju fantastiska möjligheter här med strandtomt i två väderstreck och egen skog att ströva i!