Avslutsbanner
Avslutsbanner topp 2
Förstasidan Fredagen den 29 mars 2024 - klockan 09:51 Tipsa redaktionen
Sök     Publicerade    Arkiv        Sökhjälp
« Föreg. Nästa »

Christer och Ride of Hope-gänget har nått Varberg


Karin Sidén 2017-07-11

Christer och Anton i Varberg
Bild:Maria Brofalk
Christer och Anton i Varberg

Nu är Ride of Hope Europe över för den här gången. Christer Gustafsson från Rättarboda i Bro och hans lagmedlemmar i Team Stockholm har efter en veckas trampande nått målsnöret i Varberg.

-Det viktigaste med hela äventyret och allt hårt arbete vi lagt ner är ju i slutändan de pengar vi lyckats samla in till Barncancerfonden, men det går ju inte att komma ifrån att det även var en fantastisk upplevelse att få göra tillsammans. När vi stod där vid startlinjen - och definitivt när vi cyklade in i Varberg - tillsammans efter ett halvårs intensivt tränande och tätt umgänge... Vilket gäng! Och vilka band jag knutit med härliga människor jag kanske aldrig träffat om det inte vore för Ride of Hope! Det var enormt känslosamt att gå i mål kan jag säga, berättar Christer några dagar efter målgången i Varberg.

Efter en vecka på cykel, från Prag till Varberg, och många äventyr senare, har Christer Gustafsson och hans cykelkompisar i Team Stockholm och Ride of Hope Europe passerat mållinjen i Varberg.

-Jag är väl inte känd för att visa så jättestarka känslor direkt, men när vi passerade mållinjen i Varberg grät jag. Av många anledningar. Av stolthet så klart. Över mig själv, över teamkamraterna och över oss alla som genomfört ROHE. Tillsammans har vi klarat av den här tuffa utmaningen! Av glädje över att se min familj igen! Helt underbart så klart. Och av utmattning och smärta. Man kan knappast påstå att en veckas cykling inte ger blessyrer av olika jobbig art. Utan att gå in på allt för närgångna detaljer kan man väl säga att det är skavsår, blodiga skavsår, på platser där plåster inte är så lätta att fästa... Det dröjer nog en vecka eller två innan jag sätter mig på en cykel igen, säger Christer.

-Men tårarna kom nog faktiskt också av att en tomhetskänsla infann sig. Nu är det slut, insåg jag. Vad händer nu då? Nu kommer jag ju inte att träffa mitt gäng flera gånger i veckan, så som skett det senaste halvåret.... Saknaden kom överraskande nog redan där i målfållan och blandade sig med lyckoruset och glädjen, och styrkan i den känslan var jag nog inte förberedd på. Det är starka band vi knutit med varandra den här tiden, helt klart.

Bild:Ride of Hope Europe

Bild:Ride of Hope Europe

Ride of Hope Europe cyklades i år för fjärde gången. Det var andra året i rad man cyklade sträckan Prag-Varberg. Starten gick i Prag måndagen den 3 julii, och under veckan har deltagarna cyklat dagsetapper om 13-18 mil om dagen. I lördags nådde de svensk mark och i söndags cyklades slutetappen med målgång under tjo och tjim i Varberg.

Loppets första etapp var den tuffaste cykelmässigt, 17,6 mil med ca 2500 höjdmeter. Första delmålet för den veckolånga cyklingen var Dresden. De Tjeckiska bergen över mot tyska gränsen bjöd på mycket klättring. 

-Redan dag ett var det några som var på väg att kasta in handduken. Klättringen var tuff, lite för tuff för en del, och tog hårt både fysiskt och psykiskt. Jag och ett par killar till som var lite starkare fick putta på teamkompisarna för att vi alla skulle ta oss igenom första etappen. Turs nog turas man liksom om att ha sina djupaste dalar och tyngsta stunder, så vi lyckades hela tiden peppa varandra och hålla humöret något så när uppe.

-Dagsetapp två cyklade vi från Dresden till Cottbus. Kullerstensvägar blandat med asfalt i cirka 13 mil! Kullerstenarna sög musten ur armarna. Oj vad det skakade! Hela kroppen påverkades av skakandet så det var en slitsam sträcka.

Servicebilen - verkligen en \
Bild:Maria Brofalk
Servicebilen - verkligen en "Ride of hope" fylld med energi och hjälpande händer!

Därefter fortsatte färden mot Sverige i ytterligare tre etapper. Ihållande regn en dag gjorde att precis allt var dyblött.

-Ja oj vad det regnade. Det tog liksom aldrig slut på regnet och det tog lång tid att torka upp när vi väl cyklat klart för dagen.

På lördagsmorgonen blev det färja från Polen till Ystad och svensk mark under fötterna igen.

Varje etapp har sin tjusning och sina specifika utmaningar konstaterar Christer. Väder, underlag, slitna kroppar, trötta skallar - det finns många faktorer som spelar in under en längre fysisk utmaning som denna.

-Största utmaningen var tveklöst att bibehålla den positiva andan i teamet. Det gällde verkligen att fånga upp varandra och peppa varandra. Tack och lov turades vi som sagt om att ha våra tunga stunder så det var alltid några som hade positiv feeling att dela med sig av. Och här var vårt serviceteam verkligen ovärderliga. Utan dem hade vi nog inte klarat det. De var helt fantastiska!

Längs vägen har cyklisterna tillgång till serviceteam med sjukvårdskunniga, massageutbildade samt cykelmekar-hjältar som ägnar sina tävlingsdagar åt att hålla de cyklande vid god vigör.

För att få en så ordnad och värdig målgång som möjligt drar arrangörerna lott om målgångsordningen mellan de olika teamen. Team Stockholm drog vinstlotten och fick därmed äran att cykla in som nummer 1 av fyra team i Varberg.

-Vilken känsla det var! Och att få mötas av så många glada hejarop och varma applåder. Och mitt i all feststämning så stod Maria och Anton (fru och son) och tog emot mig. Det var helt underbart!

Bild:Ride of Hope Team Stockholm

Bild:Maria Brofalk


Tipsa en vn Skriv ut



Kalender

Det finns inga kommande händelser i kalendern.
avståndsannons

Läkare utan gränser 18 pluggannons

Sjöräddningen

Röda Korset Ukraina mars 2022

Barncancerfonden pluggannons

UBROs egen

Röda Korset Medmänniska

Facebook

Rädda Barnen

Toppbanner UBRO

UNHCR artikelannons människor i nöd mars 22

UBRO Panorama gif-fil

Håll Sverige rent artikelannons jan 23

Suicide Zero

Avslutsbanner topp
UBRO
Ansvarig utgivare:   Karin Sidén
Webmaster:   Karin Sidén
Tipsa redaktionen