Avslutsbanner
Avslutsbanner topp 2
Förstasidan Tisdagen den 19 mars 2024 - klockan 07:53 Tipsa redaktionen
Sök     Publicerade    Arkiv        Sökhjälp
« Föreg. Nästa »

Tahaa går ett maraton med 70 kg på ryggen - för att samla in pengar till Elin och till Cancerfonden


Karin Sidén 2020-05-30

Tahaa, längst till höger i bild, har vid fototillfället just haft sin tredje paus längs vandringen. Ungefär 14 av 42 maraton-kilometer har avlagts. Hans taktik är att bryta ner sitt maraton i fyra-kilometersbitar, där han går i ca 50 minuter och vilar i 10, innan det är dags för nästa fyra-kilometersbit. I ryggsäcken finns förutom stenar och några mjukgörande sovtäcken som dämpning också mat och vatten. Det gäller att fylla på energidepåerna med jämna intervall så att det inte blir \
Bild:Karin Sidén
Tahaa, längst till höger i bild, har vid fototillfället just haft sin tredje paus längs vandringen. Ungefär 14 av 42 maraton-kilometer har avlagts. Hans taktik är att bryta ner sitt maraton i fyra-kilometersbitar, där han går i ca 50 minuter och vilar i 10, innan det är dags för nästa fyra-kilometersbit. I ryggsäcken finns förutom stenar och några mjukgörande sovtäcken som dämpning också mat och vatten. Det gäller att fylla på energidepåerna med jämna intervall så att det inte blir "soppatorsk"!
Till vänster går Elins systrar Emma och Ida och i bakgrunden syns deras föräldrar.


Just nu pågår en heroisk vandring ute vid Livgardet, en insamlingsaktion för att samla in pengar till Cancerfonden. Tahaa Allie heter hjälten, som med 70 kg på ryggen ska gå ett maraton i dag. Starten gick vid åttatiden i morse, och med det planerade tempot fyra kilometer per timme kommer han att vara i mål vid middagstid i kväll. 

Hur kan man komma på en så knasig idé kanske du tänker. Det enkla svaret är för att han kan. Det större, djupare svaret rymmer flera faktorer, men där den största faktorn stavas Elin Kjos. Hälsobloggaren och träningscoachen som drabbats av obotlig cancer och i vars namn nu Tahaa gör sin vandring. Med "Elin" på ryggen. 

-När jag fick höra att Elin blivit sjuk i cancer så kände jag starkt att jag måste göra något. Att bara bli ledsen, upprörd och frustrerad gör ju liksom ingen skillnad. Det är bara onödig energi på något vis. Jag ville göra något som betyder något. Elin har tränat och levt hälsosamt hela livet. Vi har egentligen en ganska likvärdig bakgrund på det viset. Och ändå drabbas hon av lungcancer! Vilket ju är fullständigt ologiskt! Med andra ord kunde det lika gärna vara jag. Eller mina barn. Vem som helst kan drabbas av cancer, det blir så uppenbart när en ung person som Elin får en så gräslig diagnos. Och det finns så oerhört mycket man inte vet om sjukdomen än, så forskningen behöver alla bidrag den kan få. Kan jag genom att göra den här vandringen samla in pengar till vården av Elin och till cancerforskningen så har jag i alla fall gjort något konkret. Som kanske kan göra skillnad.

Det är lördag förmiddag. Med 70 kilo på ryggen tar sig Tahaa Allie fram längs milspåret vid Livgardet i Kungsängen. Ryggsäckens stenar och övrig "barlast" symboliserar Elin Kjos, som för en tid sedan fick veta att hon drabbats av en obotlig form av lungcancer.

Tahaa Allie samlar in pengar till Cancerfonden i Elin Kjos' namn. 
Bild:Karin Sidén
Tahaa Allie samlar in pengar till Cancerfonden i Elin Kjos' namn. 

Jag möter upp Elins föräldrar, tvillingsyster Ida och syster Emma, svåger Marcus, samt syskonbarn vid Livgardet för att vara med när de hejar på Tahaa. Elin själv, som genomgår cellgiftsbehandling, är kvar hemma och hejar på betryggande avstånd. Det är ett starkt möte där ute i den försommarvackra naturen. Fåglarna kvittrar, solen skiner och det är så där hjärtskärande vackert skirt grönt, som bara en svensk försommardag kan vara.

En stark kontrast mot den brutala anledningen till att vi är där, och går några hundra meter tillsammans med Tahaa. 

På frågan om varför han gör vandringen svarar Tahaa:

-Elin och jag har gemensamma vänner, och jag har följt hennes träningsblogg under flera år, och på sätt och vis känns det som att vi känner varandra. Vi har mycket gemensamt inom träning och hälsa och numera är vi dessutom nästan grannar eftersom jag och min familj sedan ungefär ett år är Kungsängenbor vi också. Ändå har vi aldrig träffats, men för mig har Elins blogg varit en stark inspiration så jag kände starkt att ville göra något.

Han fortsätter:

-Jag studerar medicin så sjukvården och forskning ligger mig varmt om hjärtat. Och känslan av att cancern väljer sina människor utan urskiljning är stark. Det kunde lika gärna vara jag. Elin har liksom gjort alla rätt och ändå blir det så här. Hon har tagit hand om sig. Levt hälsosamt. Inte rökt. Hon tränar mycket. Väldigt mycket till och med. Och får lungcancer! Det går inte ihop. Och när jag fick höra om Elins diagnos kände jag som sagt väldigt starkt att jag måste göra NÅGOT, något som gör skillnad. För att bara bli ledsen och tycka att det är hemskt och orättvist, det gör ju ingen skillnad alls. Kan jag samla in pengar till Elins kamp, och till forskning så har ju jag kunnat åstadkomma något i alla fall.

Bilden av Elin, en vältränad 32-åring, stämmer illa med hur man tänker sig att en person som diagnosticerats med lungcancer ser ut.
Bild:Privat
Bilden av Elin, en vältränad 32-åring, stämmer illa med hur man tänker sig att en person som diagnosticerats med lungcancer ser ut.

Vi går där längs Livgardets milspår. Tahaa med ryggen krum under vikten av "Elin", men med målmedvetna och starka steg i ett väl avvägt tempo. Vi andra vörnadsfullt imponerade. Han tar några klunkar vatten innan han fortsätter:

-Jag tänker att om jag går fyra kilometer på 50 minuter och vilar 10 minuter, då blir tempot ganska lagom. På så sätt delar jag också upp vandringen i lagom stora portioner. Jag tänker bara i fyra-kilometersbitar, för då blir det lättare. Jag känner området väl efter att ha jobbat på Livgardet under flera år, så det känns skönt bekant att gå här. Som militär brukade jag ha 80 kilo på ryggen så även om det nu är några år sedan så vet jag ju vad det är jag gett mig in på.

Där lämnar vi Tahaa och vänder tillbaka mot bilarna. I en annan tid hade vi kanske kramat om varandra, men inte nu. Corona-tänket med social distansering får plötsligt en positiv bieffekt för en familj vars älskade dotter genomgår cellgiftsbehandling. Avstånd är numera en självklarhet.

Runt Elin finns en kärleksfull familj och många stöttande vänner som nu gör allt för att samla in medel för forskning och för eventuella utgifter under den här svåra tiden. Ett stöd som ger kraft i en svår situation. Om Tahaas initiativ säger Elin:

-Att Tahaa gör den här vandringen för mig idag är helt fantastiskt fint och jag blir alldeles rörd. Hans styrka, pannben och kämparglöd kommer ge mig enormt mycket kraft att orka kämpa vidare framöver.

Tahaa och Elins föräldrar, Fredrik och Liv, samtalar en bit längs vägen. 
Bild:Karin Sidén
Tahaa och Elins föräldrar, Fredrik och Liv, samtalar en bit längs vägen. 

Länk till Cancerfonden.

Se artiklar om Elin i Expressen och i Aftonbladet

På Instagram finns #trainforelin där man också kan läsa mer om insamlingen.

Tipsa en vn Skriv ut



Kalender

Det finns inga kommande händelser i kalendern.
avståndsannons

Läkare utan gränser 18 pluggannons

Sjöräddningen

Röda Korset Ukraina mars 2022

Barncancerfonden pluggannons

UBROs egen

Röda Korset Medmänniska

Facebook

Rädda Barnen

Toppbanner UBRO

UNHCR artikelannons människor i nöd mars 22

UBRO Panorama gif-fil

Håll Sverige rent artikelannons jan 23

Suicide Zero

Avslutsbanner topp
UBRO
Ansvarig utgivare:   Karin Sidén
Webmaster:   Karin Sidén
Tipsa redaktionen