Tionde gången för Broskolans vandring

Niornas vandring är något eleverna ser fram emot med skräckblandad förtjusning. Många är de historier de fått höra från äldre syskon, äldre elever och lärare som varit med om vandringen tidigare år. Ibland avskräckande historier, om sömnbrist, skoskav och hemlängtan, men oftast historier fyllda med glädjen över att ha klarat mer än man trodde, nyfunna vänner och minnen för livet.

Utmaningarna längs vandringsvägen är många; sova utomhus i egengjort vindskydd, ovissheten över vad som väntar, att bära tung packning, att fortsätta gå fast kroppen och knoppen skriker stopp, repellera nerför ett stup, rökdyka i ett okänt hus, inte duscha eller gå på vanlig toa på flera dagar (vilket är en nog så stor utmaning när du är tonåring), umgås nära -och bara- i din lilla grupp som du inte valt själv, och så vidare.

När lärarna sätter ihop grupperna tittar de på helheten. Grupperna ska vara så mixade som möjligt, med minst fyra elever i varje. I varje grupp måste åtminstone en av eleverna kunna läsa karta och någon med ledaregenskaper måste finnas i varje grupp. Förutom det blandas det friskt.

-Eftersom man oftast umgås med sina klasskamrater och inte lika ofta över "klassgränserna" gör många elever nya bekantskaper under vandringen, trots att man gått i parallellklasserna sedan sexan. Skulle eleverna sätta ihop grupperna själva skulle de inte behöva utmana sig själva lika mycket. I ovissheten som råder under vandringen vänder sig eleverna till varandra på ett helt annat sätt och det blir en suverän gruppdynamik, säger Paula, lärare och funktionär på flera av stationerna längs vandringen.

Gruppen är elevernas allt under vandringen. Man äter, gråter, går, klättrar, gräver, letar, gnäller, skrattar och sover tillsammans med sin grupp, frånskilt från övriga grupper.

Man peppar och pushar varandra och utmanar sina gränser tillsammans och under tre intensiva dagar blottar man troligtvis alla sina styrkor och svagheter för sina gruppmedlemmar.

Sammanlagt var eleverna indelade i 10 grupper när vandringen startade i onsdags, med fyra till sju elever i varje grupp. Alla år utom förra året har grupper fått slås ihop längs vägen för att några elever av olika skäl lämnat vandringen, så hur många grupper de är vid målgången återstår att se.

Längs årets vandring fanns dryga 40 organiserade stopp, eller stationer. Rena energipåfyllningsstopp, med allt från en kortare drickapaus till lunchstopp med tunnbrödrulletillverkning, och liknande andningshål / batteriladdningsmöjlighet, har varvats med mer eller mindre heltuffa uppdrag.

På vandringens första station gicks packningen igenom. Allt som inte fanns med på den detaljerade packlistan fick lämnas kvar och minuspoäng delades ut för sådant som saknades. På många av stationerna poängsätts grupperna utifrån samarbetsförmåga, utförande och resultat.

Vad sägs om att tillverka sin egen paddel av en brädstump och sedan paddla över från viken från Stäket till Kungsängen och sjöscouternas brygga(vid Marina Föreningshuset), gå på lina över en stenravin, släcka en brinnande kropp (bara en docka!), repellera nerför ett stup, svara på frågor om Allemansrätten och inte få komma vidare förrän gruppen har alla rätt, dra och knuffa en polisbil i uppförslut längs en grusväg, i arla morgonstund stöta på en bil som kört i diket med ett flertal skadade att ta hand om (bara hittepå!), att vada/simma genom ett "träsk", göra rökdyk i ett rökfyllt och becksvart hus för att söka efter eventuella rökskadade personer och mycket, mycket mer.

Tack vare alla funktionärer och frivilliga kan de här uppdragen genomföras. Sjöscouterna, Räddningstjänst och Närpolisen har alla ställt upp med olika stationer. Lärare på skolan, före detta elever, före detta lärare på skolan, hemvärnet och en och annan förälder finns också med som funktionärer längs vägen. Paddlarna eleverna fick såga till gjordes av material från Bro Bygghandel. Organisationen är imponerande och i år har man dessutom haft riktigt tur med vädret!

-Det är så mycket bättre att göra vandringen tidigt på hösten. Visst är dimman och daggen under morgontimmarna besvärlig så här års, och det kan ju regna en del, men när vi gjort vandringen på våren har vi råkat ut för snö och frostnätter! Då är det inte kul, berättar Paula.

Vandringen är minutiöst planerad, där alla vandringar och moment är tidsberäknade. Inget år är det andra likt även om upplägget är detsamma. Rutten varierar och stationerna ändras - allt för att eleverna inte ska kunna förutse vad de kommer att uppleva. Men även i ett organisatoriskt mästerverk händer oförutsedda saker med resultatet att tidsplanen spricker, ibland mer, ibland mindre. Vid det här laget har man rutin och vet var och hur man kan kan tjäna in tid utan att för den skull stryka stationer.

-Vi har en superplan, Plan A, med minut för minut var grupperna ska vara och hur de ska gå, men sedan finns även en Plan B, Plan C och Plan D - och ibland improviserar vi, förklarar Danne som tillsammans med Lisa är über-organisatörerna bakom Broskolans vandring.

På vandringens sista dag kommer grupperna att slås ihop så att den sista sträckan, tillbaka till skolan, sker i samlad tropp.

51 elever startade i onsdags morse, indelade i 10 grupper. Längs vägen har några elever varit tvungna att kasta in handduken. 44 kommer att slutföra årets vandring. Dessutom var det drygt 20 elever som valde att göra dagsvandringar under skoltid. Tillsammans med läraren Erik har de gjort vandringen och uppdragen i dagsetapper för att sedan återvända hem över natten.

På grönytan mellan Broskolan och Finnstaskolan samlas traditionsenligt många anhöriga, lärare och vänner för att välkomna vandrarna tillbaka. Prick klockan 14, på utsatt tid, kommer de marscherande och möts av applåder, jubel och en och annan tår glimrar i ögonvrån på de flesta.

De trötta, stolta och mycket nöjda vandrarna är hemma igen fulla av berättelser om strapatserna de har varit med om. Men först några timmars ostörd sömn i en mjuk säng!