UBRO möter Anna Pettersson - de utsatta barnens skyddsängel
Favorit i repris
De flesta har nog någon gång sett annonsen för Syster Annas Loppis på Fjärilstigen i Bro, men det är säkert fler än jag som aldrig tagit mig tid att faktiskt titta in på Loppisen eller för den delen funderat över vem Syster Anna är eller varför hon brinner så för Rumäniens barnhemsbarn. Jag hade förmånen att få träffa Anna Pettersson och ta del av hennes fantastiska gärning. Här följer en bråkdel av allt hon hade att berätta under vårt samtal.
1991, när Ceausescu föll och omvärlden fick insyn i Rumänien, visade Rapport och Aktuellt nästan dagligen fruktansvärda bilder från barnhem i Rumänien. Ingen kunde titta utan att beröras eller förfasas. Många var de som till och med bytte kanal för att det var så jobbigt att se misären.
Hemma i Kungsängen satt den då 70-åriga Anna Petterson och tittade på nyheterna. Varje dag såg hon lidandet, den inhumana behandlingen barnen utsattes för. Bilderna fick henne först att gråta, sedan att agera. Hon kom fram till att något måste göras och det omgående. Att sätta in en peng på ett 90-konto räckte inte för Anna. Hon kände att hon behövde göra mer än så för barnen. Hon åkte ner till Rumänien för att se med egna ögon och för att skapa sig en bild av vad som kunde göras.
Det som mötte henne var flerfallt värre än det som visats på TV. Med lukter och ljud tillförda blev synintrycken överväldigande. Det som visats på nyhetsinslagen var inte heller det värsta utan snarare normen. Det fanns barnhem ingen utomstående släpptes in på, varken med eller utan kamera. På de barnhem där hon fick komma in låg barnen ofta lindade i sängarna, utan madrass eller sängkläder, utan möjlighet att röra på något annat än fötterna. Barnen fick ingen kärlek eller närhet, ingen mänsklig värme överhuvudtaget. De låg i sin egen avföring, oförmögna att ta sig därifrån. Förhållandena på barnhemmen var så vedervärdiga att det inte går att ta till sig, knappt ens när man sett dem med egna ögon.
När Anna kom hem till Sverige igen startade hon den ideella hjälporganisationen "Syster Annas hjälpverksamhet för Rumäniens barnhemsbarn". Hon gick raskt till verket. Kläder, leksaker, hjälpmedel för barn med funktionsnedsättningar, husgeråd, madrasser, sängkläder; ja allt som behövs för ett värdigt liv samlades in. Anna sökte fondpengar, sålde prylar på Loppisen hon startat, skaffade ett 90-konto; allt för att finansiera hjälpsändningar till Rumänien.
Det var inte bara i Sverige de fasansfulla bilderna på Rumäniens barnhemsbarn visades. Runt om i Europa förfärades människor och liksom Anna Pettersson var det några som valde att agera. En utav dem var Dr Wunder från Tyskland. Anna och Dr Wunder, som startat stiftelsen Alsterdorf med projektet Rumänienhilfe ungefär samtidigt som Syster Annas hjälpverksamhet grundades, började tidigt samarbeta med varandra. Tillsammans har verksamheterna dessutom köpt och renoverat två hus som sedan ett antal år fungerar som barnhem i egen regi och med personal som är utbildad av organisationen. För de barn som hunnit växa upp och bli myndiga finns det sedan 2007 fem lägenheter att tillgå. Syster Annas hjälpverksamhet har köpt och renoverat två utav dem medan Dr Wunder och Alsterdorf köpt de tre andra. Dessutom har Syster Annas hjälpverksamhet helt på egen hand köpt, renoverat och möblerat ett hus för 13 barn. Det barnhemmet sköts i helt egen regi.
Under årens lopp har det hunnit bli 20-talet lastbilar som fraktat ner förnödenheter. Själv har Anna varit i Rumänien en bra bit över 30 gånger. Nu på tisdag, den 22/10, rullar ännu en lastbil söderut, mot Rumänien, fylld med förnödenheter till barnhemsbarnen. Anna berättar för mig att det här blir den sista skeppningen i hennes regi. 92 år gammal orkar hon inte längre med det hårda arbete en sådan transport kräver. Att hyra chaufför och lastbil för transporten ner till Rumänien kostar ca 30 000kr. Tack vare donationer på organisationens 90-konto, kollekt i Kungsängens församling och intäkterna från Loppisen på Fjärilsstigen har det varit möjligt för Anna och hennes vänner att genomföra dessa hjälpsändningar.
Personalen på barnhemmen har fått skriva en önskelista för att säkerställa att det som skeppas ner är sådant som verkligen behövs. Högst upp på listan står garderober och stora kokkärl, gärna 20-liters. Det önskas även kläder, särskilt ungdoms/herrkläder i storlek 44-50, mindre möbler och porslin.
Barnhemsbarnens tandstatus är ett problem. Tandhygienen är något som Syster Annas hjälpverksamhet prioriterar. Utan tänder har man ingen framtid. Är man tandlös får man inget jobb. Har man inget jobb kan man inte försörja sig och utan försörjning har man ingen framtid. Tandvård kostar en hel del, även i Rumänien, och Anna har sökt och fått pengar från bl a Konungens Fonder för att bekosta det.
Vem är då denna skyddsängel? Anna Pettersson föddes i Jukkasjärvi. Kärleken förde henne söderut och 1948 flyttade hon och maken in i huset de själva byggt i Kungsängen. 1951 flyttade de in till Stockholm men behöll huset i Kungsängen som helgvistelse. Anna jobbade som distriktssköterska, barnmorska och skolsköterska och ägnade hela sitt yrkesverksamma liv åt barn och omvårdnad. De sista 24 yrkesarbetande åren jobbade hon som skolsköterska på Söder i Stockholm. Där kom hon i kontakt med många barn som levde under svåra förhållanden och hon arbetade hårt för att de skulle få en dräglig uppväxt och tillgång till sådana basala saker som kläder på kroppen och tak över huvudet. Redan då var barnens rätt till en framtid något som Anna kämpade för.
Orädd, med mycket skinn på näsan och med en obändig vilja att förändra har Anna Pettersson ägnat sitt liv åt de allra svagaste och mest utsatta. Själv gick jag knäsvag från vårt möte. I ett lyckorus över en fantastisk personlighet och en överväldigande gärning och samtidigt gråtfärdig över de bilder och de berättelser jag fått ta del av. Själv kommer jag utan tvekan ta mig tid att titta in på Fjärilstigens Loppis hädanefter. Den har öppet sista lördagen varje månad och tisdagar och torsdagar kl 18-20.
Länk till hemsidan.
|
