Årets sista Näringslivsfrukost var som vanligt sprängfylld med intressanta ämnen. Kommunstyrelsens ordförande Camilla Janson inledde mötet med att redogöra för huvuddragen i 2016 års budget.
-Vi har lagt 2016 års budget på ett nytt sätt. En budget är traditionellt ett ganska detaljstyrt dokument. Vi har i stället anpassat den till kommunens vision och gjort den mer målstyrd. Vi tycker att det är viktigt att det är de som är ute i verksamheterna, de som är experterna, som ska arbeta med "Hur når vi målen?" Det vet de bäst.
-Upplands-Bro ligger i en expansiv region. Det är tryck här! Vi måste därför säkra flytet i byggkedjan och förbättra näringslivsklimatet ytterligare. Vi måste stärka kommunens varumärke och lyfta skolorna. Vi måste också öka känslan av trygghet för våra invånare. Vi kommer till exempel att se över gatubelysningen och ha ett förebyggande fokus.
Efter budgetsammandraget berättade Camilla Janson om nuläget i flyktingsituationen i Upplands-Bro.
-Vi är kommunen som ger plats! Men - vi ska inte vara bäst i klassen på att ta emot flest flyktingar. Vi ska vara riktigt bra på att ge de flyktingar som kommer hit ett bra mottagande och ge dem en så bra första tid i Sverige som möjligt. Migrationsverket ersätter kommunens utlägg, krona för krona, så mottagandet av flyktingar påverkar inte budgeten.
Camilla Janson avslutade med att presentera kommunens nya Kommundirektör Maria Johansson som tog tillfället i akt att presentera sig lite närmare. Maria Johansson har varit ekonomichef i Upplands-Bro sedan 2009, men är född och uppvuxen i Norrbotten. Hon har vikarierat som kommunchef sedan i våras.
-Här i Upplands-Bro är vi mitt i smeten! Så nära storstadspulsen och Arlanda, men har också den fantastiska naturen alldeles inpå knuten.
Från budgetprat och här och nu i Upplands-Bro förflyttades frukostbesökarna rakt in i Daniel Mendozas uppväxt och liv. Född och uppvuxen i Uruguay. Flydde med familjen till Paraguay och sedan vidare till Brasilien. Kom 1981 till Sverige efter ett antal år på flykt, först till Moheda och sedan till Västerås.
-Min pappa var i sina mörka stunder den mörkaste människa ni kan tänka er. Han gjorde ingen skillnad på kvinnor och män, barn eller djur - eller lastbilar för den delen. Han slog lika hårt och mycket oavsett vem det var han slog. Första gången han misshandlade mig var jag tre. När jag var fyra var jag full första gången. Pappa ville se om ett barn klarar alkohol så han fick i mig en massa whiskey. När jag var sex år lade han en kudde över huvudet på mig och satte sig på den.
Daniel berättade om den överlevnadsstrategi han utvecklade. Hur han på kvällen och natten kunde ligga på helspänn i sängen och lyssna på pappans andetag för att avgöra om det var något på gång. Hur han som en ren överlevnadsinstinkt lärde sig att tolka omgivningen.
-Det var hatet som höll mig vid liv. Det och drömmen om en röd liten stuga med en stig ner till en sjö. Ett eget hem. När jag kom till Sverige och sedan flyttade till Västerås och fick vänner så öppnade sig en ny värld. Jag träffade pappor och mammor till mina vänner som bjöd in mig att äta med familjen, att ta ett äpple om jag var sugen och så vidare. För dem obetydliga gester, men för mig alldeles omtumlande.
Vi åhörare fick följa med, vidare genom uppväxten, via gymnasiet och komvux, till åren på Handels och Daniels uppvaknande som medmänniska.
-När jag började på Handels kände jag mig för första gången fylld av självförtroende. Jag behövde inte längre skydda mig själv utan började lyssna på och ta in omgivningen. Inte för att överleva utan för att jag var nyfiken. Jag insåg att överallt matas vi med negativism. I media, i samtalen med vänner och bekanta, överallt. Åren som pendlare från Västerås till Handels gav många möjligheter att lyssna in domedagsprofetiorna, berättar Daniel. Med sin bakgrundshistoria och sina erfarenheter ville han inte vara med på "det tåget" utan började fundera på hur man skulle kunna vända allt negativt. Fokuserar man bara på det dåliga så blir snart nog allt dåligt.
-Goda nyheter ger en signal, en "uppåtpuff"! Vi håller lågan tänd genom goda nyheter. Får man bara negativa signaler hela tiden så släcks lågan. Då släcks också tilliten. Och utan tillit rasar samhället! Vi måste tro att det ordnar sig, annars är det ju ingen idé ens att försöka. Varje gång vi blundar för det goda exemplet så släcker vi lågan ytterligare. Man måste lyfta fram också det goda i allt och alla för att inte göda det onda.
-Tänk bara på alla sjuksköterskor, poliser och lärare som dag efter dag gör ett fantastiskt och viktigt jobb men så gott som bara matas med negativa nyheter om sina respektive yrken. Vi släcker glöden!
-Var jag än tittar världen över så ser jag fantastiska saker. Även på de orosplatser som finns så finns det positiva saker. Det glömmer vi dock bort. Vi väljer till och med att fokusera på det negativa, på det mörka. Genom att vi gör det bäddar vi dåligt för framtiden!
Daniel avslutade med en lång rad goda nyheter från platser vi förknippar med krig, svält och elände. Väldigt få av åhörarna hade till exempel koll på att 9 av 10 barn i världen, varav hälften är flickor, får gå i skolan. Eller att det finns en by i Israel där befolkningen både är judar och palestinier, där man har bestämt sig för att leva i fred och samförstånd - och det går alldeles utmärkt. Eller att man i Rwanda nått oerhört långt i "reparationsarbetet" efter folkmordet 1994. Dialog och ökad jämställdhet har fått landet att lämna tragedierna bakom sig och befolkningen att se framåt, utan att för den skull förneka eller glömma historien. Eller att ... exemplen var många och inspirerande. Genom att lyfta fram dem och rikta strålkastarljuset mot alla små guldkorn kan vi vända tåget.
För fyra år sedan startade Daniel Mendoza
Good News Magazine där han och hans medarbetare gör just det. Riktar strålkastarljuset mot det positiva.
Frukosten avslutades med glögg, pepparkakor och mingel. Många passade på att köpa Daniels bok, få den signerad och tacka för det upplyftande men ändå så omskakande föredraget.
