Finbesök på Bro IP

Anthony Kimani är ungdomstränare i Bro IKs pojkar 03 och delar tränaransvaret med Himzo Mihaljevic och Nils Tener. Född 1998 så tog han själv en ordinarie plats i Bro IKs A-lag inför den här säsongen och lyckas balansera fotbollen med gymnasiestudier och domaransvar. Att fotboll har en stor plats i hjärtat och i livet går inte att ta miste på.

-Anthony är mycket uppskattad av killarna i laget och det är fantastisk att se en så ung kille ta ett så stort ansvar. För oss som förening - och lag så klart - är det verkligen guld värt. Vi har även en annan kille född 1998 som hjälper oss så mycket han hinner. Atbin Poyandeh är hjälptränare i P03 och spelar precis som Anthony i herrlaget, säger Himzo när UBRO är på besök en solig måndagskväll i maj.

Det är lite tunt i spelarledet just den här kvällen. Anthony berättar att många är slitna efter söndagens match och därför har valt att stå över kvällens träning.

Anthony berättar att killarna vänt underläge 0-2 till seger med 5-3 mot serietvåan AIK, efter en riktigt stark vändning. AIK hade tagit en tidig tvåmålsledning men istället för att deppa ihop hade killarna orkat vända och vinna vilket han var mycket stolt över.

-Vi gjorde en grym insats igår, så många är välförtjänt trötta idag. Efter matchen åkte vi och firade vinsten med en varsin milkshake hos Faruk (Grillbaren) för det var killarna verkligen värda. Det var en fin skalp vi krigade oss till.

Måndagens träning kunde därför knappast ha fått en bättre energiboost än ett besök av Joseph Colley. Joseph är en stor inspirationskälla för killarna och tjejerna i klubben eftersom han är ett tydligt bevis på att det går att nå sina fotbollsdrömmar.

Redan som 15-åring hittades talangen av Chelsea, var där och provtränade vid flera tillfällen och lärde känna klubben, och i juli 2015 gick flyttlasset till London.

Nu har Joseph sommarlov efter att just ha slutfört sitt scholarship-år i klubben och om allt går som planerat blir han kvar ytterligare två-tre år.

-Mycket hänger naturligtvis på om jag får vara hel och så, men som jag spelat den här säsongen så är min målsättning nu att ta en ordinarie plats i U21-laget i Chelsea, för att sedan få chansen att spela med herrarna också. Jag spelar både med U18 och U21, och jobbar hårt på att ta en ordinarie plats i U21. 

Joseph bor i vad han kallar en fosterfamilj tillsammans med tre andra lagkompisar.

-Vi har egna rum och egen toalett. Jag har till och med en egen våning i huset, vilket är väldigt skönt. Vill jag dra mig undan så kan jag göra det och vill jag hänga med de andra så är det bara att göra det. Oftast äter vi middag med familjen.

-Frukost och lunch äter vi på arenan, hela laget tillsammans varje dag. På så sätt vet de att vi får i oss det vi behöver för att orka. Efter frukosten är det oftast ett möte där vi går igenom dagens träningar och så. Träningspassen kan vara lite olika långa och väldigt olika innehållsmässigt. Ibland är det mer individuell finputsning, där jag som spelare helt enkelt ber om hjälp för att förbättra någon specifik detalj i mitt spel. Sedan är det ju så klart gemensamma teknik- och teoripass, varvat med fys och spel. På arenan finns verkligen precis allt i utrustningsväg och du har alla förutsättningar att bli hur bra som helst. Vi lever fotboll - äter, sover och andas fotboll och det är enormt utvecklande. Det går inte att jämföra med hur det skulle ha varit om jag var kvar i Sverige där skola och jobb hade varit en del av mina dagar också.

När Joseph är hemma i Sverige hänger han gärna nere på Bro IP där allting tog sin början för tiotalet år sedan. Det här är inte första gången han besöker P03's träning. Anthony är barndomskompis och tidigare lagkamrat med Joseph och han brukar se till att polaren kommer ner till träningarna någon gång ibland för att inspirera sina adepter.

För jämnåriga Anthony är förutsättningarna något annorlunda än de är i England. Gymnasiestudier på UBG varvas med spel i Bro IKs A-lag, tränaruppdraget i Bro IKs P03 och domaransvar för ungdomslagen.

-Jag var och hälsade på Joseph i London för ett tag sedan, men det var ju hopplöst att hinna träffas. Det är ju träningar och matcher så gott som alla dagar i veckan, från morgon till kväll, så på en vecka hann vi knappt ses. När han kommer hem hit så vill han ju hinna träffa oss gamla kompisar och lagkompisar så då blir det lättast att ta sig till IP. Nu har han en månads sommarledighet innan försäsongen drar igång igen, så nu kommer vi försöka hitta på så mycket kul som möjligt, berättar Anthony.

Medan han håller ett öga på killarna på planen konstaterar han att vännen utvecklats mycket sedan han flyttade till England. Tack vare streamingmöjligheterna som finns kan han följa Josephs framfart och tycker att det är stor skillnad sedan tiden i BP.

Träningen börjar lida mot sitt slut och det är dags att samla in killar, bollar och koner. Kvällen på IP däremot är inte slut. Där vankar fler träningar och nya fotbollsdrömmar ska ta form.