Åke berättar om frukosten den 8 november där yngste sonen berättade att han brukade dela med sig av sin frukt i skolan till en pojke som sällan hade någon med sig. Åke blev stolt över sin generöse son och frågade om han ville ha med en extra påse frukt till klasskamraten. Glädjen i pojkens ögon när han fick frukten i kapprummet i skolan och stoltheten hos sonen gjorde att Åke varm i hjärtat gick hem och skrev ett inlägg på sin privata FaceBook i ämnet där han som stolt far återberättade händelsen men samtidigt konstaterade att till och med fruktstunden i skolan skapade ett utanförskap för de barn som ingenting har. Vidare skrev han om att den avgiftsfria skolan var full av dolda avgifter där skolbarnen förväntades ha frukt varje dag och matsäck ganska ofta trots att skollagen säger att skolan ska stå för ALLA måltider.
Vid tiotiden samma dag hade det privata inlägget delats nästan 500 gånger. När dagen gick mot kväll hade det delats över 2000 gånger. Åke, tagen av genomslaget, insåg att ämnet var angeläget. Barnfattigdom skapar utanförskap och utanförskap vidgar klyftorna i samhället. För den som lever på marginalen innebär en extra frukt om dagen en stor kostnad och trots att Skollagen är tydlig - skolan SKA vara avgiftsfri - finns runt om i Sverige tusentals familjer med skolbarn som dagligen utsätts för skolans dolda kostnader. Av okunskap. Av lättja. Av grupptryck.
Under kvällen pratade Åke med några vänner om responsen och det uppenbara behovet och idén till Stödkassen tog form. Redan dagen efter startade vännerna föreningen Stödkassen (
läs artikel från december 2013). När Åke kom hem efter det konstituerande mötet den 9 november var han så "i gasen" att han redan samma kväll av bara farten startade
Facebooksidan Fruktkampen.
Om Stödkassen fick ett positivt gensvar och en fantastisk spridning snabbt var det ingenting mot Fruktkampen. Gensvaret formligen exploderade på FB-sidan, med gillamarkeringar, öppna kommentarer och delningar. På bara några få dagar hade sidan över 10 000 gillamarkeringar. Åke fick också över 100 mejl redan de första dygnen med historier från förtvivlade föräldrar. Historier som både skakade om och upprörde och som alla vittnade om hur den "avgiftsfria skolan" tärde på föräldrars ekonomi. Det var obligatoriska skridskodagar, cykelutflykter, skogsdagar en gång i veckan där barnen förväntades ha med sig matsäck hemifrån, luciatåg, museibesök och så vidare.
Efter en vecka insåg Åke att Fruktkampen var så stort och så viktigt att han inte skulle kunna klara av den på egen hand. Bara att svara på inlägg och mejl tog mer än hans vakna tid och vid sidan om Fruktkampen hade han ju sitt vanliga liv med fru, sex barn, ett arbete vid Tingsrätten, ett uppdrag som Hyresgästföreningens ordförande i Finnsta och Stödkassen att hinna med.
-Jag gör det här för att ge röst åt dem som inget har, förklarar Åke. Engagemanget för de utsatta, för dem som hamnat vid sidan om och för samhällets svagaste; barnen är stort. Det handlar om solidarisk rättvisa, menar han. Medan vi sitter och fikar och pratar på det lokala caféet kommer en av hyresgästerna i området in. Åke hälsar och frågar hur det står till. Har barnen slutat att skrika glåpord och kasta sten? undrar han. Svaret är nekande och Åke skriver ner sitt telefonnummer på en lapp och uppmanar personen att ringa så fort något händer igen.
Åke berättar att det ibland kommer kommentarer och inlägg som gör att han måste djupandas och räkna till tio både fem och tolv gånger innan han kan svara. Oftast handlar det om nedlåtande kommentarer som att
om man nu inte har råd ens med frukt så borde man inte ha skaffat barn eller att
det väl bara är att sluta lata sig och skaffa ett jobb. Vad dessa inläggsskrivare inte tänker på i sina cyniska inlägg är att det är väldigt få människor som har en kristallkula där de kan förutspå framtiden.
Vem skulle kunna förutspå att de våren 2014 kommer att bli friställda från sitt fasta arbete de haft de senaste 17 åren samtidigt som maken varit sjukskriven det senaste halvåret för en djup depression och att de därför inte ska sätta sina hett efterlängtade barn till världen 1999 och 2004? (Obs, påhittat men tänkbart scenario) Vem hade kunnat förutspå att den lilla krocken med bilen 2005 skulle ge kroniska smärtor, nedsatt arbetsförmåga och utstämpling som följd? (Även det uppdiktat men möjligt scenario) Saker händer i folks liv, oförutsedda saker som de inte kunnat ana sig till några år bakåt i tiden, och som får konsekvensen att de i dagens Sverige hamnar utanför. Samhällets skyddsnät är grovmaskigt och många hamnar vid sidan av. Det är för alla dem som Åke höjt sin röst. Fruktkampen och Stödkassen värnar om alla.
-Lek med tanken att du är en ensamstående förälder med tre skolbarn. Alla barn ska ha med sig frukt till skolan varje dag. Det blir tre frukter om dagen, femton i veckan. Femton äpplen väger drygt 3 kilo. Låt oss säga att äpplen kostar 25 kronor/ kilo. Alla Sveriges skolbarn med familjer bor inte i närheten av en stormarknad eller en "billig" matkedja utan många gör sina inköp i den lilla närbutiken där frukten kostar mycket mer än så. Det blir 75 kronor per vecka i frukt - minst - och alltså 300 kronor i månaden. Sedan ska barnen göra utflykter med klassen. Minstingen har en skogsdag/vecka och de två äldre en utflykt per månad. 25 kronor per matsäck kan vara en rimlig summa att räkna på. Det skulle innebära 150 kronor per månad för barnens matsäckar. Summan blir 450 kronor för frukt och matsäcksmat som den ensamstående föräldern måste betala, sådant som
ska ingå i den avgiftsfria skolan. Ber hen socialen om 450 kronor extra för den utgiftsposten blir det nej med motiveringen att skolan är avgiftsfri och att inga måltider får kosta pengar, berättar Åke.
Han menar att Skolinspektionen, och Skollagen för den delen, är mycket tydliga på den punkten. Skolan SKA vara avgiftsfri och det är kommunernas ansvar att se till att det är så. I Skollagen finns en formulering (
i kapitel 10, § 11) som många skolor lutar sig mot och tolkar till att det är ok att be föräldrar om matsäck, men det framgår tydligt att det gäller om det är sällan förekommande och en obetydlig summa det handlar om (vilket kan tänkas vara en matsäck per termin).
-Frukt varje dag och matsäck en gång i veckan är varken sällan förekommande eller en obetydlig kostnad, påpekar Åke. Det skolorna ofta glömmer, tror Åke, är att se helheten, att helt enkelt addera de små kostnaderna. Som lärare och förälder kan undertecknad bara stå med skämsmössan i hand och konstatera att inte jag heller adderat, att inte jag heller tänkt på att äpplet om dagen faktiskt blir en hundralapp i månaden, att skridskodagen kan innebära tvunget inköp av skridskor och hjälm, att utflykten till ett museum kan innebära stora umbäranden ekonomiskt eftersom kostnaden ska adderas till alla andra små, obetydliga kostnader, och så vidare.
Många brev från förtvivlade föräldrar har det blivit. Flera av dem har Åke skrivit om och "avidentifierat" för att sedan publicera på FB-sidan. Den första historien, den om "Erik", har lästs av över 300 000 personer. Fruktkampens genomslag i hela Sverige har varit omvälvande. Även medierna har uppmärksammat Fruktkampen och Åke har bland annat varit med i TV4 och på SVT. Det finns långt gångna planer på en "Fruktkampen on Tour", helt enkelt en turné med föreläsningar och paneldebatter om den "avgiftsfria" skolan. 10-12 stopp finns i planerna och redan sent i vår hoppas Åke att "Fruktkampen on Tour" blir verklighet.
Redan den 7 april kommer Åke att delta i en paneldebatt på Södra Teatern i Stockholm. Där kommer Riksteatern att visa sin föreställning Det är dyrt att vara fattig under en konferens och i samband med föreställningen kommer det även att hållas en paneldebatt där Åke/Fruktkampen är en av de inbjudna debattörerna.
-Det ska bli intressant och jag är taggad och redo till tusen att prata skollagsparagrafer, Skolinspektionen, Fruktkampen och - inte minst - förståelse för solidarisk rättvisa, säger Åke avslutningsvis.
Under 2013 gick frågan
Följer ni skollagen? ut till rektorer och politiker i alla Sveriges kommuner. 83% svarade att man
inte gjorde det. Utan att sticka ut hakan allt för långt i ett antagande så kan man gissa att det i stor utsträckning är kapitel 10, § 10 och § 11, som gör att svaren ser ut som de gör. Genom att belysa ämnet/problemet och genom att skapa debatt om den avgiftsfria skolan kan Åke och hans medhjälpare förhoppningsvis öppna allmänhetens och beslutsfattarnas ögon och på så sätt bidra till förändringar som gynnar Sveriges alla skolbarn.
