UBRO möter Mona Khizam

Monas föräldrar emigrerade från Libanon till Australien 1948 och skapade ett framgångsrikt företag och ett rikt liv där. Hon upplevde sig aldrig som invandrare under uppväxten. Tvärtom var hennes föräldrars bakgrund bara som en färgklick i hennes personliga historia, något som gav henne en extra dimension. Först när hon kom till Sverige kände hon sig som en invandrare. Exakt vad som gör skillnaden kan varken Mona eller jag ringa in, men en tydlig skillnad är det. Till slut säger hon att hon tror att det handlar om hur man betraktas och definieras av samhället.

Som de allra flesta kreativa människor är Mona en mycket färgstark person. Om det har att göra med kreativiteten eller hennas mångkulturella bakgrund låter jag vara osagt. Monas yrkesverksamma liv har varit variationsrikt, men med en tydlig röd tråd; kreativitet och mänskliga möten. Mona har bland annat skrivit artiklar och böcker, studerat film, undervisat, studerat qigong på hög nivå, gjort flera dokumentärer och jobbat med både unga och gamla på ABF.

När Mona kom till Sverige hade hon redan fått ett antal artiklar publicerade och hade en förhoppning att kunna fortsätta med skrivandet här. Ganska snart insåg hon att språkbarriären var ett stort hinder, och beslöt sig för att pröva ett annat media än det skrivna språket. Det blev film i stället. En bild säger mer än tusen ord heter det ju, och i mångt och mycket stämmer det. Språket var inte längre ett hinder. Med filmen som verktyg suddades språkbarriären ut och kreativiteten fick ett utlopp. I tre år studerade hon film på Jakobsbergs och Sundbybergs Folkhögskolor och nu läser hon till mediapedagog på Stockholms Dramatiska Högskola.

Under många år har Mona arbetat som språklärare på ABF. Hennes engelskakurser har varit mycket populära. Eleverna är inte allt för sällan äldre personer som egentligen kanske inte behöver lära sig språket men som i klassrummet får ett välkommet socialt sammanhang och därför återkommer termin efter termin.

Just det här med ett socialt sammanhang och bekräftelse på ens existens är något Mona brinner för. -Alla människor har en historia att berätta, menar hon. Ung som gammal. Det gäller bara att fånga upp den. Hennes drivkraft är tillfredsställelsen det ger att vara med och skapa känslan av tillhörighet. Just nu är Mona involverad i ett filmprojekt på ABF, något som hon verkligen brinner för; att engagera ungdomar och ge dom möjligheten till en meningsfull fritid där de kan få skapa tillsammans.

Ungefär 70% av ungdomars fritid spenderas framför tvn och/eller datorn. Då underlättar det att nå dem om man rör sig inom den intressesfären. Filmprojektet drog igång just med utgångspunkt i att fånga ungdomar och öppet välkomna deras idéer i skapandeprocessen. Inga ramar är givna utan meningen är att i samarbetet mellan ungdomarna, uppbackade av både tekniskt och konstnärligt stöd, ska projektet växa fram. Just nu kartlägger Mona vad som behövs. Vilka vill vara med? Vad vill de filma? Hur vill de filma? Vilken utrustning kan behövas? Spelfilm? Dokumentär? Musikvideo? Radio? Reportage? Hon kommer att resa runt på skolor och fritidsgårdar i ABF's Norra Stockholmsdistrikt, bland annat i Sigtuna, Upplands-Bro och Järfälla för att träffa ungdomar. Än så länge är det inte bestämt vilka lokaler som kommer att användas men allt kommer att falla på plats när ungdomarna har fått säga sitt.

Mona jobbar dessutom parallellt med att hitta samarbetspartners i filmprojektet. Hon för samtal med Filminstitutet och har även två filmbolag med som projektmedlemmar. Mona söker fler intressenter som kan vara med och bidra till att genomföra projektet. Skolor och fritidsgårdar som vill delta till exempel.

Filmprojektet kommer att vara gratis för de ungdomar som deltar, och det är jätteviktigt tycker Mona. Ingen ska få stängas ute från projektet bara på grund av att familjen inte har råd. I första hand är det till just dem Mona vänder sig, de ungdomar som hamnat lite vid sidan av och upplever ett visst utanförskap. Mona vill med projektet skapa ett forum för ungdomarna där de kan skapa något och uttrycka sig tillsammans för att på så sätt bygga upp en känsla av tillhörighet och samhörighet.

Det första projektet ABF kommer att erbjuda inom ungdoms- och filmsatsningen är Resväskan. Upptakten på projektet har pågått i ett år och resulterat i utställningen Resväskan. ABF Norra Stor-Stockholm har lett projektarbetet där människor med olika bakgrund träffats och pratat om sina erfarenheter och om vad som formar en personlighet. Bagaget vi alla bär med oss i vår egen "resväska". Gemensamt för alla som deltagit är att de genomfört någon form av resa, ofta rent geografiskt flyttat från en plats/ett land till ett annat, men även andra sorters resor. Känslor som tillhörighet respektive utanförskap, acceptans, främlingskap, drömmar och längtan har lyfts och tillåtits ta plats. Utsällningen kommer inom kort att bära vidare till en fortsättning på projektet där ungdomar som flytt från sina länder kommer att få berätta sin historia i film och i reportage. Hur är det att som barn lämna sitt land, sin hela tillvaro, och starta om på nytt i ett främmande land? Projektet Resväskans fortsättning har precis i dagarna gått igenom och Mona är märkbart stolt över det. Att få ge utrymme och röst åt dem som ingen har är viktigt. Möjligheten att vara med och skapa den plattformen och det forumet är något Mona verkligen brinner för.