Kulturdag på Granby Storgård

Det är drygt ett år sedan jag besökte Granby Storgård ute på Lindormsnäs i Bro för första gången. Sedan dess har nästan alla killar bytts ut, men ändå är stället sig i grunden likt. Varmt, välkomnande och med stor öppenhet bjuds man in i en verksamhet som till stor del handlar om ramar, struktur, ansvar och förtroende. Peter och Carina Schölin startade Granby Storgård för drygt 20 år sedan. Med värme, omsorg och ett genuint intresse av att hjälpa andra människor har de under årens lopp hjälpt många unga pojkar som hamnat snett i livet. Under 18 år drev de verksamheten i Vallentuna och för tre år sedan fick de möjlighet att hyra Lindormsnäs i Bro.

Just nu bor 20 unga killar i åldern 18-24 år, som av olika skäl hamnat på sniskan i livet, ute på Lindormsnäs. Orsakerna varierar, men resultatet blev ungefär detsamma för dem alla. En uppväxt och/eller tonårsperiod kantad av "dikeskörningar" och trubbel. Problem med narkotika och/eller kriminalitet. Gemensamt för killarna nu är att de bor på Granby, VILL vara på Granby, vill ändra på sina liv. De vill helt enkelt skaffa sig ett liv och en framtid. 

På Granby jobbar 18-20 personer. Flera terapeuter, husmor, husfru, behandlingsassistenter, ekonomiansvarig, akupunktör, samtalscoach med flera, med flera. Förutom Carina och Peter jobbar numera även deras två barn, Jonas och Beatrice, där. Börje Söderlind är föreståndare och Anders Peedu är addiktolog (en addiktolog jobbar med de bakomliggande orsakerna till ett beroende) och alkohol- och drogterapeut på Granby Storgård. Han är även dramatiker och regissör, något som kommer väl till hands i behandlingsterapin. Som en del i behandlingen har han infört drama och kultur i killarnas liv.

Att vara med i en teater och stå på scenen kan vara främmande för många. För den som aldrig ens läst högt i klassrummet, kanske inte ens fått eller velat delta i klassens luciatåg eller avslutningsframträdande, är det näst intill oöverstigligt.

-Granby Storgård är ett av två behandlingshem i hela Sverige som använder kultur och drama som ett pedagogiskt och terapeutiskt verktyg. Att stå på en scen framför sina kamrater en kväll i veckan och på något sätt utföra en uppgift, om det så bara är att svara på en gåta, främjar individens språkutveckling, är identitetsskapande och främjar individens empatiska förmåga, fantasi och kreativitet, förklarade Anders i sitt öppningstal på Kulturdagen.

-Det hjälper också till att utveckla individens konsekvenstänkande som inte är fullt utvecklat förrän i 25-26-årsåldern - om man inte hindrar hjärnans utveckling med kemiska substanser! sa han vänd först mot de vuxna i publiken, och sedan med tillägget riktat direkt mot killarna.

Innan vi gick in i värmen hade vi bjudits på fika och dansuppvisning ute på gården. Charlie och Ahmed dansade och utförde avancerad akrobatik till publikens jubel. Väl inne blev det först ett välkomsttal av Anders och sedan läste han upp tiotalet dikter som killarna skrivit. Poesi är även det en del i terapin och texterna vi fick höra skakade om rejält. Så utlämnande och så oerhört bra. Det var känslosamt för oss alla att höra, men för några av de tillresta föräldrarna var det alldeles säkert hjärtslitande vackert och jobbigt på samma gång.

Naket utlämnad, utan musik att luta sig mot, stod sedan Ahmed inför femtiotalet åhörare och sjöng en kärleksvisa på sitt språk. Spännande och modigt!

Pjäsen Varför är vi här? stod härnäst på programmet. Anders Peedu skrev pjäsen utifrån en händelse som utspelade sig på Granby. För drygt ett och ett halvt år sedan inträffade något som föranledde verksamhetschefen Peter att hålla ett eldfängt, djupt snack med de killar som då bodde på behandlingshemmet om hur viktigt det var för dem att åtminstone vara drogfria under deras tid på Granby för att kunna ha en referenspunkt i sina liv. Det snacket inspirerade Anders till Varför är vi här? Från början var pjäsen ungefär en kvart lång, men killarna har för varje uppsättning broderat ut den, ändrat dialogen och tillfört mer till handlingen. Eftersom det handlar om dem själva förändras pjäsen utifrån vilka som framför den.

Varför är vi här? handlar om en grupp ungdomar på ett behandlingshem. De sitter runt vardagsrumsbordet och av dialogen förstår man att de kommit olika långt i behandlingen och i förnekelseprocessen. En ny kille, "Diffe", är på väg att skrivas in och huvudrollsinnehavaren "Kenta" vet att den nya killen har droger med sig. "Kenta" försöker övertyga de andra att de ska röka på.
-Bara för att man röker på lite är man ingen knarkare, menar han. De andra kämpar emot, vill inte, ska inte falla dit igen, men för publiken är det helt uppenbart att de är olika starka. Hur det går till slut får man bara gissa sig till. Precis som i verkliga livet hamnade rollfigurerna vid ett vägskäl. Vilken riktning de valde att vandra vidare var i vissa fall inte självklart. Precis som i verkliga livet.

Kulturdagen avslutades med en rap av Theo och Zacharias. Grym text och bra framfört blev det en fin avslutning på killarnas kulturella föreställning.

En Kulturdag kan naturligtvis se ut på olika sätt. Den kan vara mysig, fluffig, rosaskimrande, eller alldeles, alldeles... brutal, omskakande och helt fantastisk! Varma i våra hjärtan, med en tår i varje ögonvrå och fyllda av glädje gick vi, inte så lite imponerade och omtumlade, ut till ett dignande buffébord. Ute på gården återförenades sönerna med sina mammor, pappor, flickvänner och vänner och även om vinden var isande kall var känslan varm. För oss som tog chansen att se föreställningen blev det en fantastisk upplevelse. Även för killarna. Det formligen lös om dem efteråt. Av stolthet, av glädje och av den positiva känslan att tillsammans ha åstadkommit något bra.


Avslutningsvis kommer här några smakprov på de dikter som var med i Kulturdagen på Granby Storgård:

CHANSLÖS
av Wiktor

Tiden stannade våra blickar möttes
Vad som var blott en sekund
Kändes som en evighet

Dina blåa ögon fick omvärlden att framstå
som grå
Jag var chanslös, du fick mitt hjärta att slå.


JAG
av Alex

Jag ville vara en tår
Jag ville färdas vid ditt öga
Jag ville färdas nerför din kind
Jag ville dö vid dina läppar
Jag vill alltid vara din


TILLSAMMANS
av Ludwig

Vi kunde skratta tillsammans
Lika väl som vi kunde gråta tillsammans

Vi kunde ha kul tillsammans
Lika väl som vi kunde ha tråkigt
Tillsammans

Vi kunde vara bra för varandra
Men i själva verket så
Stjälpte vi varandra


KONSEKVENSER
av Emil

Ibland känns det jobbigt,
ibland känns det knas
Ofta tänker jag; Vill inte falla tillbaka
Mycket jag bär på inom mig
Många gånger jag knarrade, skrek, slogs
Mot tingsrätter. Poliser och auktoriteter
Jag uttryckte trots
Enda i livet jag har, min flytväst
Vill till dig sända den finaste gest
Vill ha dig i mitt liv som finaste hedersgäst
Det är på dig och mig jag funderar mest,
Mamma! Du är min flytväst
Med dig som hedersgäst
känns det inte så jobbigt
Känns mindre knas
För oss skall jag inte falla tillbaks


BARNDOMSSÄNGEN
av Shawn

Det gick från att ha allting
Till att inte ha någonting
Från en varm barndomssäng
Till en kall trappuppgång
Kämpar för att fixa pengar varje dag
Pengarna man fixar försvinner för snabbt
Jagar rus varenda eviga dag
För i ruset och i jakten slipper man tänka
på allt skevt som hänt ... och kommer att hända.

Jag ville så gärna stå på egna ben
Nu går jag här kall och frusen
Vandrar runt i staden som jag en gång älskade
Möter allas nedvärderande blickar
Jag går runt och tänker tankar jag aldrig skulle ha tänkt om jag bara
Stannat kvar i min barndomssäng

Dags att glömma och gå vidare
Bättre tider kommer
Och gamla dom består
Men nu har jag fått nog
Av att slicka gamla sår.



För dig som vill läsa mer om Granby Storgård finns några länkar:
Länk till den egna hemsidan.
Artiklar i UBRO:
Dramatisk föreställning
Behandlingshemmet Granby Storgård firar 20 år