Sekunder från tragedi

I söndags hade Kungsängens Sportfiskeklubb sin årliga städdag runt Lillsjön som avslutades med fisketävlingen Rädda Regnbågen. Stefan hade tillsammans med sin fiskekollega Lars nyss ställt sig vid viken innanför Djupudden och börjat fiska när de hörde vad de uppfattade som badskrik och tjo och tjim.

Efter några minuter uppfattade de det som att skriken ändrade karaktär. På det desperata och panikslagna tonläget förstod Stefan att det inte var badskrik de hört utan rop på hjälp. Han kastade sig över bergknallen och insåg att det inte fanns någon tid att förlora.

På berget stod en liten pojke i treårsåldern och grät efter sin pappa. I vattenbrynet låg kvinnan han bara minuter tidigare mött i skogen och höll sig fast vid den hala klippan. En bit ut såg han hur två huvuden försvann under ytan.

-Jag kastade ifrån mig mobilen och plånboken medan jag sprang ner till klippkanten. Mannen kom upp till ytan och skrek att han inte kan simma. På något sätt fick jag syn på fiskespöet som låg där och bestämde mig på en bråkdel av en sekund för att använda det som livlina. Jag ropade till honom att ta tag i spöet och tack och lov orkade han hålla sig kvar, berättade Stefan om sin omskakande upplevelse.

-Tänk om han inte orkat, eller om han inte orkat hålla i flickan. Jag vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt var de vid klippkanten och jag lyckades dra upp dem alla tre. Kvinnan tog hand om den lilla flickan och ringde 112 medan jag tog hand om pappan. Lars samlade ihop all fiskeutrustning och så, så att ingen gjorde sig illa eller snubblade. Det blev ett bra teamwork!

Det går inte att ta miste på att Stefan är ordentligt omskakad av händelsen. Självklart glad över att det gick bra, men på ett väldigt eftertänksamt och försiktigt sätt. Det är många OM som snurrar i huvudet. OM de inte flutit upp en sista gång... OM pappan inte orkat hålla flickan... OM inte först kvinnan och sedan Stefan och hans kollega uppfattat nödsituationen... OM pappan inte orkat hålla i fiskespöt... OM...

Medan de väntade på ambulansen fick Stefan höra mer om vad som hänt innan han kom springande. Pappan och barnen stod och fiskade när den 5 och ett halvt åriga dottern plötsligt halkade till och föll ner i vattnet. Platsen de valt att fiska på kallas Djupudden just för att det är så djupt hela vägen in till klipporna, som stupar brant runt hela udden. Pappan hoppade i för att rädda sin flicka, men kunde inte simma själv och tog sig inte tillbaka in till klippan. Efter några minuters kamp i vattnet kom den förbipasserande kvinnan som snabbt hoppade i för att rädda far och dotter. Vid det laget var pappan och dottern så panikslagna att de i sin dödsångest höll på att dra med sig kvinnan ner i djupet.

-Hon berättade att hon bara precis orkade brotta sig loss där i vattnet, att det var väldigt nära att hon blev neddragen och att hon inte kunde ta sig upp för den snorhala klippan. Hon var däremot säker på att hon skulle orkat simma till någon annan mer lättklättrad klippa och ta sig upp där, återberättade Stefan.

-När jag drog upp dem på land grät flickan jättemycket och det var så skönt för då visste jag att hon måste vara ok. Pappan var så slut att han bara låg där i flera minuter innan han sa något. Under tiden tog kvinnan hand om flickan och ringde 112, berättade Stefan. Han berättade också om när den nära döden utmattade pappan efter några minuters återhämtning kramade om Stefan och berättade att han trodde sig bara haft ork kvar till några sekunders ytterligare kamp i vattnet och att han varit säker på att de skulle dö.

Stefan konstaterar med bestämdhet att han aldrig mer vill uppleva något liknande. Vad han däremot hoppas på är att komma i kontakt med dem igen för att få veta hur de mår. I villervallan när ambulansen kom glömde han att fråga om namnen. Han vet bara att de bor i närheten och att de var chockade men efter omständigheterna mådde ok när han och kvinnan lämnade över dem till ambulansvårdarna.